Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
DET NYA STATSSKICKETS TID.
Bondeståndet valde sina ombud häradsvis, dock med rätt för flere
härad inom samma lagsaga att om ett ombud förena sig. Stånden
voro hvar andra numera tämligen lika i betydenhet och inflytande.
Adeln, som ej längre egde qvar sin företrädesrättighet till högre
ämbeten, utgjordes till största delen af officerare och underordnade
civila tjenstemän samt följde i allmänhet regeringens åsigter.
Riksdagsförhandlingarna egde dock inom detta stånd fortfarande en
synnerlig vigt, dels derför att statsråden, som länge voro nästan ute.
slutande adlige män, der egde tillfälle att uppträda, dels derför att
ståndet, i egenskap af ämbetsmannastånd, alltid inom sig egde en
mängd ledamöter, som hade erfarenhet och sakkännedom i
allmänna värf. Presteståndet fick sin betydelse hufvudsakligen genom
biskoparne, bland hvilka åtskilliga hörde till tidehvarfvets ypperste
män. Borgarståndet, som under framfarna tider (med undantag
möjligen af frihetstiden) ej mycket betydt i vår historia, åt njöt
visserligen i början föga anseende och syslade mest med sina egna
små intressen; men det höjde sig i en senare tid, då det inom sig
upptagit de förut orepresenterade bruksegarne från landsbygden. Den
stora betydenhet, som bondeståndet naturligen egde, minskades något
deraf, att dess sekreterare, hvilken på förhandlingarna egde stort
inflytande, länge tillsattes af konungen.
Till lagtima riksdag skulle ständerna enligt 1810 års
riksdagsordning sammanträda hvart femte år (efter 1844 hvart tredje).
Urtima riksdag kunde deri mellan sammankallas, om konungen så äskade.
Vid riksdagens början utnämnde konungen landtmarskalk samt talmän
för borgare- och bondeståndet; för presteståndet var ärkebiskopen
sjelfskrifven talman. Riksdagen öppnades å rikssalen, der alla fyra
ståndens ombud församlades; sedan öfverlade hvart stånd för sig i
sina »plena”, men kunde, om trå stånd det önskade, sammanträda
till gemensam öfverläggning (»plenum plenorum»), dervid statsråden
äfven egde närvara.
Riksdagens arbetssätt är enligt vår nu gällande riksdagsordning
i sina grunddrag det samma, som det bestämdes 1810. Vid
riksdagens början aflemnas »konungens proposition om statsverkets
tillstånd och behof», deri berättelse om rikets utveckling sedan närmast
föregående riksdag afgifves och regeringens förslag till
lagförändringar och till nya stadganden meddelas. Hvarje riksdagsman eger
äfven rätt att afgifva dylika förslag eller, som det då kallas, »väcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
