Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. När Venern kommit i raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70
befann sig och hur hon skulle kunna komma till sin fostermor
igen. Kanske denna åter skulle vilja gifva henne sitt beskydd.
Zigenarbandet hade blifvit alldeles upplöst genom denna
fasansfulla händelse. Blott några karlar, som Moina knappast kände,
hade blifvit räddade till lifvet och dessa, väl vetande att hon
icke ville vara dem följaktig, slöto sig tillsammans och drogo bort.
Fiskaren och hans hustru erbjödo Moina, att hon skulle få
bo hos dem så länge, till dess att hon hunnit fatta något beslut
för framtiden.
Hon emottog detta vänliga erbjudande med den fasta
föresatsen att visa sig erkänsam för all denna godhet. Sina räddares
gästfrihet sökte hon att vedergälla genom arbete och hjälp med
ett och annat, så långt hennes krafter räckte.
Hon hade blott helt litet penningar och hon fruktade, att
hon och lille Edmund skulle bli dömda till svält, ty länge kunde
de ju icke bo i det hederliga fiskarfolkets stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
