- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
121

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

121

Triumf!
Jag hämnas! Min hämnd lyckas väl!
Triumf!
Min hämnd lyckas väl!
Min hämnd, ja, min hämnd lyckas väl!
I, nattliga andar, bestormen hans själ!
Af eder hand hans graf re’n bäddas!
         Jag segrar!
Ja, jag skall hämnas likväl!
Ja, jag skall hämnas likväl!
         Triumf!
Triumf! Min hämnd lyckas väl!
         Triumf!
Triumf! Min hämnd skall lyckas väl!
Triumf! Min hämnd skall lyckas väl!
Triumf! Min hämnd skall lyckas väl!


*



På storgården hade det varit stor uppståndelse öfver, att ej
Elsa kommit hem, fastän tiden var långt framskriden på aftonen.
Käre far hade fått sina bullar varma af kära mor, för att han
utan vidare låtit Elsa gå hemifrån och ej tagit reda på, hvart hon
ämnat sig. Gubben lade dock icke gummans ord mycket på hjärtat.
Han var så van vid att höra henne larma och bråka, att det tog
ej vidare på honom. Han skötte sitt, han, och därmed bastå. Sedan
fick gumman sköta sitt, bäst hon ville. Hvad Elsa beträffade, så
trodde han då inte, att det var någon fara med henne. Han hade
alltid funnit henne som en god och dygdig flicka, och han hoppades,
att hon så skulle förblifva, föröfrigt var det just ej så väl mellan
gubben och gumman för tillfället, och detta just för Elsas skull.
Gubben var alls icke med om, att Elsa skulle in till källaren i
Karlstad, som gumman ville. — — —

När Elsa sent omsider kom hem, möttes hon af gumman
med en skur af ovett och otidigheter. Men Elsa kunde likväl
icke förmås att säga, hvar hon varit: ty mor Kitta hade förbjudit
henne det.

Mor Britta rasade och hotade att slå Elsa.

— Gör det, om du vågar, mor, sade flickan.

— Du är en slyna, som det onda skall piskas ur, skrek
modern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free