- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
124

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

124

— Gjort! Jo, här gick hon och stoltserade som en drottning
och lät ingen ta åt sig en gång, hade snäsor för gästerna,
var obstinat mot mig, och så en vacker dag var hon försvunnen
härifrån.

— Försvunnen?

— Ja, spårlöst!

— Det är då skam.

— Skam, ja, det var en förbaskad jänta.

— Skammen är inte hennes utan källarmästarns, som inte
kunnat ta vara på flickan!

— Hut, käring! röt källarmästarn. Ut med er och visa er
inte mera här, ert byke.

Och han slängde upp dörren samt skuffade ut den stolta,
“kära mor på Storgården“, hvilken väl aldrig i lifvet trott, att något
sådant skulle kunna hända henne, som städse var van att befalla
och hovera sig öfver andra.

När kära mor om aftonen kom hem till gården, tog hon
igen sin skada genom att gräla på sin man, för det att han inte hållit
efter Elsa och gjort folk af henne. Gubben blef mycket sorgsen,
och svarade dock:

— Hade Elsa blifvit ordentligt hållen af dig, så hade detta
aldrig händt. För mig har hon alltid haft förtroende. Men så
har jag också varit god emot henne.

— Förtroende! Du ser, hvilket förtroende hon har för dig,
då hon, utan att säga dig till, afviker från den goda plats, jag
skaffat henne.

— Den platsen anstod ej Elsa, sade gubben. Jag är för
öfrigt öfvertygad om, att vi snart få veta, hvar hon är. Att hon
ej förut sagt oss till, beror på, att hon är rädd för dig, det
förstår jag så väl.

— Du är en åsna, en kruka, en ...

— Det gör detsamma, hvad jag är, sade gubben, blott det
vet jag, att jag är en hederlig och arbetsam människa, som har
lärt mig att lägga band på mitt lynne.

*



Dagen därpå gick kära mor i Storgården i mycket
upphetsad sinnesstämning till mor Kitta i pörtet för att söka af henne
få underrättelse om, hvar Elsa var. Men mor Kitta sade sig intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free