Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. General Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126
Kap. 12.
General Haraldson.
General Haraldson hade i 40 år med stort beröm tjänat i
den svenska armén och hade såsom utskickad från staten
deltagit i åtskilliga krig, för att studera krigsväsendet och införa
nya metoder i krigskonster i Sverige.
Han utmärkte sig såsom öfverstelöjtnant under franska kriget
i bataljen vid Laufeldt och erhöll afsked såsom brigadgeneral.
Kung Carl Johan tillerkände honom äfven titel af general
i svenska armén.
Han återkom till sin födelsestad Stockholm och lefde där,
hedrad, med alla rättänkande människors aktning, på en pension af
några tusen riksdaler, den enda ersättningen för en tämligen
betydlig förmögenhet, hvilken han uppoffrat under studier af
krigskonsten samt uti utländsk krigstjänst till sitt fäderneslands fromma.
Afhållen af alla uti den goda societet, där han umgicks,
öfverlämnade han sig åt alla de nöjen, som anstå en bildad man,
och för hvilka en officer sällan förlorar smaken, icke ens vid
mognare år.
Glad och kvick, dolde han lätt sina femtio år, och en viss
fröken von Glödsköld fann, att han med dessa egenskaper kunde
anstå en ung och vacker flicka, hvilken vore nog förståndig att
föredraga en lugn sällhet framför bullrande förströelser och nöjen,
hvilka alltid döfva sinnena, men sällan intressera hjärtat.
En till åren kommen man, hvilken icke är en tok, gör sig
vanligen rättvisa. Han aktar sig visligen för att fästa sig vid en
tjugu års flicka, och om han olyckligtvis råkat blifva kär, vaktar
han sig isynnerhet för en bekännelse, som kan ådraga honom
ledsamheten af ett afslag. En man, hvilken kommit till åren och
sett mycket af världen, är också i allmänhet så klarsynt, att han
bör kunna göra sig ett riktigt begrepp om, huruvida det han ser,
är att lita på eller icke.
General Haraldson märkte i fröken Glödskölds sätt och
uppförande någonting så förbindligt mot honom, att det till och
med kunde tagas för tillgifvenhet. Likväl vågade han ej tro därpå,
åtminstone icke så, att han helt litade på, att denna tillgifvenhet
var verklig, förr var han benägen att tro den spelad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
