Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. General Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132
instansen, han gick till högsta domstolen, förlorade äfven där, hade
den sorgen att höra sig tadlas helt högt utaf sina medbröder i
verken, och den skymfen att se för första gången hos sig rättens
hejdukar med utslaget i handen hotande med utmätning, om icke
de 3,000 riksdalrarne utbetaltes.
Generalen, som efter högsta domstolens utslag kommit till
Stockholm för att själf mottaga pengarne, hade till slut icke
kunnat skona sin svågers anseende, uppretad som han var och alltför
rättfram i sitt sätt för att kunna gå krokvägar, något som han
ansåg vara en chikan. Så fick han då ändtligen sina tre tusen
riksdaler riksmynt, och med dem på fickan återvände, han till
Karlstad, följd af sin systers, sin svågers och isynnerhet
kolportören-rådgifvarens hat. Kolportören hade väl egentligen ej med
denna sak att göra, men han lade sin näsa i allt, såsom det
plägade vara dylika filurers vana.
Generalen för sin del glömde snart denna obehagliga sak
och njöt i stället ett behagligt lif i skötet af det lyckligaste
äktenskap. Hans maka var god, uppmärksam, älskvärd och
förekommande mot honom, samt tycktes hafva gjort till sin lifsuppgift
att förljufva hans förr så stormiga, nu så fridfulla lif.
Vissheten att snart bli far rågade måttet på generalens
sällhet.
Detta lyckliga ögonblick väntades med den otålighet, som är
så naturlig hos eniga och lyckliga makar. De öfverlämnade sig
på förhand åt de nya känslor, som skulle föröka deras lycka och
njutning af lifvet, och de offrade ej en tanke på, att människans
krafter äro inskränkta, och att en beständig eller ogrundad sällhet
icke är att räkna med, då man söker att skåda in i framtiden.
Men så är det. Lyckans hjul är rundt, och det rullar så
lätt bort.
Den väntade dagen kom. Generalskan gaf lifvet åt en dotter,
men i samma ögonblick — släcktes hennes eget lif.
Det vore fåfängt att söka beskrifva den sorg, som nu
hemsökte generalen.
Han hade varit fästad vid sin hustru genom en sådan fast
kärlek, som en god och öm maka inger; genom den erkänsla, som
en gammal man hyser, hvilken icke blifvit försmådd af den
ungdomliga skönheten. Han hade varit fästad vid henne genom den
ljufva vanan att vara lycklig vid hennes sida, en vana så ljuf
att äga, men ohygglig att mista.
Slaget var, som sagdt, för generalen förskräckligt, och
fåfängt sökte han resonnera bort sorgen, ty förnuftsskälen kunde
icke borttaga svedan af det slag, ödet gifvit med sin omilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
