Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Morgonrodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
166
— Min Gud! Hvad skall jag då göra; hvad skall jag då
taga mig till i denna dilemma! klagade han, med sina händer
rifvande sig i hufvudet och stampade i golfvet, så att det dånade
därvid.
Han tänkte uppriktigt säga allt åt baron Örnnäbb och
begära hans råd, och detta hade utan tvifvel varit det klokaste, han
kunnat göra. — Men hafva någonsin kärlek och klokhet förlikts
med hvarandra.
Baron Örnnäbb hade ju varit den, som uppmanat baron
Lejonman att i sin mors namn skrifva det första brefvet till Adèle,
och det hade varit i följd af en ädel gärnings fullbordande, som
Örnnäbb uppmanat honom till detta svek, hvarigenom Adèle blef
upphjälpt ur sin ekonomiska ruin. Men icke hade baron Örnnäbb
dock en aflägsen aning om, att Axel Lejonman och Adèle Haraldson
fortsatte att korrespondera med hvarandra, och allra minst
kunde han tänka sig, att de kommit i en ganska intim
brefväxling.
Det klokaste hade varit i det predikament, hvari Lejonman nu
kommit, att han yppat allt för Örnnäbb och begärt hans råd, ty
det är icke tu tal om, att denne sistnämnde skulle hafva bringat
saken i rätt spår.
Men unge Lejonman sökte, liksom föröfrigt allt ungt folk,
alla andra utvägar än just de förnuftigaste.
Baron Örnnäbb, den glade och toujoure tulldirektören var
femtio år gammal.
Skulle han kunna sätta sig in i den unge baronens kärlekskval?
Skulle han kunna bedöma hjärtesaker och ömma plågor,
som han själf icke mera kände? Skulle Örnnäbb vilja befatta sig
med en sak, som vore honom själf likgiltig, hvilket ju var
förhållandet med den unge baronens kärlekskval? Skulle han vilja
gynna en intrig, som vore rakt stick i stäf stridande med unge
baron Lejonmans moders planer?
Denna fråga gjorde unge baronen sig.
Och vidare resonnerade baron Lejonman:
Om tull direktören möjligen skulle vara af den åsikten, att
grannlagenheten fordrade, det man underrättade friherrinnan
Lejonman om hennes sons förhållande till Adèle; om Örnnäbb
misstänkte, att Adèle själf var i hemligt förstånd med unge baron
Lejonman — och om tulldirektören af denna orsak skulle draga
tillbaka den välgörande hand, som en gång ryckt henne ur hennes
beklagansvärda belägenhet — blefve då ej den sista villan värre
än den första? resonnerade Lejonman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
