Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
209
han sade; men det var dock för att få säga ett par ord till Adèle
han gick till hotellet.
Hans mor var icke heller emot att ofta vistas på hotellet,
hvars goda matsedel hon prisade. Ofta lagade Axel, att Adèle då
kom i hans mors väg.
Så långt gick det bra.
Men det kom nu an på att utföra den uppgjorda planen,
och sakerna togo icke alltid den vändning, som man räknat ut det
i Karlstad.
Adèle gick flera gånger förbi sin faster med en rädd och
tvungen uppsyn, med nedslagna ögon och rodnande kinder. Men
hennes faster hade dock icke ännu bevärdigat henne med en enda
blick.
Dessa försök att bli bemärkt kostade mycket på Adèle.
Men Axel Lejonman bad henne på det bevekligaste att icke
tröttna.
Och kunde hon väl neka Lejonman något?
Nej!
Hvad som emellertid plågade henne fullt ut lika mycket
som hennes fasters tydliga ouppmärksamhet angående hennes
personlighet var, att hon alldeles säkert erfor, det hon väckt en
alldeles säregen uppmärksamhet hos tulldirektören, baron Sigurd
Örnnäbb, hvilken, sedan han flera gånger lornjetterat henne, tog
sig för att helt nonchalant presentera sig för henne i hotellets
samtalsrum, där han ofta höll hus, underrättade sig om hennes
hälsa o. s. v. samt gjorde sig mot henne så artig som
möjligt.
Hon nämnde detta för unge Lejonman och uppgaf att hon
sagt till tulldirektören, att hon i verkligheten bar det fingerade
namn, hvilket de älskande kommit öfverens om, att hon tills vidare
skulle uppträda under.
Tulldirektören var en hederlig karl, det visste Axel
Lejonman, och han skyndade att försäkra sin vackra kusin om, att
Örnnäbb nog skulle kunna vara bra att ha till god vän samt att
han, då han finge klarhet i tingen, alldeles säkert skulle bli dem
en värderad bundsförvandt i det slag, hvilket de ämnade slå mot
friherrinnan. Detta var nog glädjande för Adèle att veta, och hon
var i sitt sinne glad däröfver, men i alla fall var henne hennes
nya bekantskap en stor plåga.
Emedan tulldirektören af sin tjänst var helt och hållet
upptagen om förmiddagarne, måste Axel Lejonman då hålla sin mor
sällskap antingen hemma eller ock vara henne följaktig än hit än
dit. Han kunde för den skull icke då komma åt att besöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
