Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258
— Du utsätter henne för sin fasters harm.
— Min mor hatar ju redan förut sin brorsdotter.
— Så mycket värre har du nu ställt till det för Adèle.
Begriper du då inte, att din mor, när hon får veta, hvem Adèle
Duval verkligen är, skall blifva särdeles glad öfver att finna
någon verklig orsak att tadla henne. Begriper du då inte, att du
blottställer Adèle på det obarmhärtigaste sätt. Och likväl vågar
du påstå, att du älskar henne.
— Ja, jag tillåter mig påstå, att jag gör det, och jag
hoppas, att jag själf vet, om jag älskar henne eller om jag inte
gör det.
— Nej, min gunstig herre, utropade Örnnäbb, du älskar
henne icke!
— Jag, inte älska Adèle — ah! — Jag, inte älska henne!
Och det vågar du säga mig rätt i ansiktet!
— Hör du, min bäste vän, tag ditt unga förstånd
tillfånga, sade Örnnäbb. — Är det månne därigenom, att man gör
den, som man älskar, olycklig, som man bevisar sin kärlek?
Lejonman blef svarslös.
Örnnäbb fortfor:
— Hvad! För att en ung, vacker, känslofull och oerfaren
flicka besvarar ditt tycke för henne, förleder du henne till tvetydiga
handlingar. Du inför henne i din mors hus under ett uppdiktadt
namn.
— I annat fall hade hon ej blifvit mottagen af min mor.
— Du förmår flickan att nedstiga ända till förställning.
— Det var nödvändigt.
— Det var jesuitiskt.
— Hvad behagar du säga?
— Det var jesuitiskt, säger jag. Du känner väl till
jesuiternas dogm, att »ändamålet helgar medlen».
— Jag säger blott, att det var nödvändigt för vår lycka.
— Du tvingar henne att oupphörligen ljuga på sig själf, för
sig själf och för dem, som omgifva henne.
— Jag har ej utöfvat tvång — det var den ömsesidiga
kärleken, som — — —
— Ah, prat! Du blottställer henne för den skymf, som du
genom ditt galna lätsinne förr eller senare skall ådraga henne.
Blygs!
— Jag har ej vändt mig hit för att få en läxa.
— Men du behöfver väl en sådan.
— Tackar så mycket; men jag undanber mig vidare tal i
denna sak. Jag var blott dum som vände mig till dig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
