Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
259
trodde, att Adèle och jag hade i dig en trofast och pålitlig vän,
men jag finner, att vi i dig i stället hafva en hård straffpredikant,
utbrast Lejonman med hetta.
Örnnäbb brydde sig ej om att bemöta detta utfall, utan
sporde blott:
— Hvad skall till slut bli för er båda galenpannor, Adèle
och dig, öfrigt?
— Kärleken! svarade Lejonman hastigt.
— Nej, invände Örnnäbb skarpt. Icke kärleken utan i stället
en fruktlös saknad, som icke skall gifva Adèle någon som
helst ersättning för hennes genom dina pojkaktiga och gränslöst
lättsinniga upptåg förlorade goda namn och rykte.
— Jag hoppas, att jag ej beröfvat henne dem.
— Om hon förlorat dem, så är det genom dig — ja, se du
på mig, bäst du behagar — just genom dig förlorar hon sitt goda
namn och rykte. Tänk dig för, min gunstig herre. Försök att
göra ditt fel godt igen och laga, att Adèle tillsammans med sin
gamla väninna och sin kammarjungfru blir så snart som möjligt
aflägsnad härifrån. — Det är ju rent förbannadt, att de tillsammans
med oss kommit hit till Karlstad, där alla så väl känna
dem. Hvilken orkan af ovilja skall väl icke blåsa upp, då man
här i staden får reda på, att Adèle vistas hos sin faster under
ett antaget namn, och det hos mig till och med, hos själfva landshöfdingen.
Du vet inte, hvad du ställt till, Axel. — Laga, att Adèle
kommer härifrån, vore det äfven redan denna dag.
Örnnäbb sökte på allt sätt att skrämma den unge mannen.
Men ej var han fullkomligt uppriktig mot honom.
Han ville skilja de båda kusinerna åt, och han smickrade
sig med, att han sedan efter en tid skulle bli hörd af Adèle, och
att hon skulle bli hans fru till slut.
Lejonman å sin sida var fullkomligt öfvertygad om, att
Örnnäbb ej skulle vara i stånd att för hans mor uppdaga deras
hemlighet samt gjorde honom envist motstånd.
— Hvad fordrar du väl! utropade han.
— Aflägsna Adèle härifrån, svarade Örnnäbb.
— Det vore detsamma som att beröfva mig själf lifvet!
utropade Lejonman.
— Prat!
— Yrka det inte längre, jag besvär er därom, Örnnäbb.
— Jo! Jag yrkar därpå och skall fortfarande göra det.
Öfvervinn blott — — —
— Det kan du säga, Örnnäbb; vid din ålder kan man öfvervinna
kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
