273 (Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja")

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

273

glädje för så väl honom som Elsa, och det må sägas till
brukspatrons på Funkhammar heder, att han gifvit honom ett mycket
bra betyg, hvilket nog gaf vid handen, att brukspatron för sin
egen del ej satte tro till, att Jerker hade haft någon del i lilla
Edmunds försvinnande.

Man trodde nu allmänt, att Edmund, det lilla blinda barnet,
var död, och man tog för gifvet, att han fallit i strömmen och att
både hans och Kurres lik blifvit af strömdraget förda långt bort.

Man hade för länge sedan slutat att hoppas på ett återfinnande
af, den lille gossen, och vid Funkhammar hade man anlagt
sorg efter honom. Men ej trodde Jerker, att han var död, ej
heller trodde Elsa det. De mindes nog, hvad mor Kitta sagt.

Edmund var visst ej död, ej heller Kurre. Båda voro
fortfarande i Moinas vård, och vi torde snart finna dem.

Tilda tog Elsa till hjälp, och de serverade det bästa, de kunde
åstadkomma i hast åt den så oförmodadt återkomne unge grefven.

Han var mycket liflig och nonchalant, och han såg uppmärksamt
på Elsa men talade oafbrutet med Tilda samt frågade henne
om allt möjligt, om sin mor och om egendomen.

Elsa var mycket skygg för honom samt kände sig beklämd
under hans forskande blickar.

— Hvilken glädje, herr grefve, sade Tilda, att ni nu kommer
hem efter slutade studier för att slå er i ro och gifta er.

— Ja, inte sant. Af edra ord, tycker jag mig förstå, att
min blifvande grefvinna funnit sympatier hos er, Tilda? sade han.

— Ja, herr grefve, fröken Lejonman är så god och älsklig,
sade Tilda. Det finns ingen på Stora Högåker, som ej tycker om
nådig fröken.

— Skönt! utropade grefven. Då kan naturligtvis ej jag
heller opponera mig mot mina fäders val af maka åt mig, sade
han sarkastiskt och snoppade i detsamma af en cigarr.

Och då han stod och slog eld på en tändsticka vid marmorspiseln,
hörde Tilda tydligen, hur han gnolade dessa ord:

Älskling — ägde jag tusen rosors krans,
Tog jag varligt bort hvarje tagg, där fanns,
Och hvart doftrikt blad gaf jag dig så glad;
Törnet blef för mig,
Rosen gaf jag dig.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solenikd/0273.html

		Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" / 273 (1904) Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|