Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
280
Tilda såg grefven gå framåt med ena armen slagen om
kvinnans lif, hon hörde honom tala i låg och förbindlig ton och
såg honom upprepade gånger kyssa sin ledsagarinnas händer.
Detta skulle väl i det hela taget ej varit så underligt, ty
grefven var ju förlofvad, och att han tog sig en promenad
tillsammans med sin fästmö, och att han under gången kysste hennes
händer skulle ju alldeles icke hafva varit något att förundra sig
öfver. — Det underliga i saken var, att hans ledsagarinna ej var
fröken Lejonman. — Tilda såg tydligt, att det ej var hon, hvilken
hade en helt annan figur.
Tilda stod liksom förlamad. Hon kunde knappast tro, hvad
hon dock så tydligt såg med sina ögon.
Fröken Isabella satt ju föröfrigt och vakade däruppe hos den
sjuka grefvinnan och — här nere i parken gick hennes fästman,
den ståtlige unge grefven och spatserade tillsammans med samt
kysste och kurtiserade en annan kvinna.
Så tyst som möjligt och utan att väcka någon uppmärksamhet
smög sig Tilda en annan väg tillbaka till slottet.
Hvad hon så ofrivilligt råkat att få se, pinade henne mycket;
så mycket mer som hon hade fått den uppfattningen, att fröken
Isabella Lejonman var en verkligt ädel och hjärtegod ung flicka.
— Stackars barn, suckade Tilda.
Hon gick in köksvägen och stannade i sitt arbetsrum, där
hon om dagarne plägade syssla med handarbete, då tid därtill gafs,
och hvarest hon plägade afvakta grefvinnans befallningar.
Tjänsteflickorna voro allesammans ute. De tillätos att efter
dagens arbete svalka sig i parken.
Tilda plägade alltid invänta deras återkomst hem, icke
därför att hon var någon gammal drake, som ej unnade de unga
tjänarinnorna att få andas ut ett ögonblick efter dagens ansträngande
arbete. Men som hon af grefvinnan var satt att ha ett öga
på dem, ansåg hon det vara med sin plikt likmätigt, att hon skulle
se till, det de alla voro hemma i behörig tid och att farstudörren
blef riktigt stängd och så vidare. Hon var desto mera noga
därmed, som det var henne nogsamt bekant, att om hon försummat
detta, grefvinnan skulle hafva på det högsta uttryckt sitt missnöje.
Alldeles emot sin vana kom Elsa denna afton sist af alla
hem.
Då hon ändtligen kom, gaf Tilda akt på, att hon var mycket
blek, hon som annars såg så frisk och blomstrande ut, och Elsa
å sin sida märkte allt för väl, att Tilda gaf akt därpå.
— Hvar har du hållit hus så länge, Elsa? sade Tilda
allvarligt åt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
