- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
281

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

281

Hon rodnade och stammade samt slog ned ögonen, alldeles
som lögnaktiga människor pläga göra, så framt de icke hunnit
blifva allt för hemmavanda i den sorgliga konsten att säga
osanningar.

— Ute i parken, svarade hon.

— Inte ensam, tänker jag?

— Nej.

— Jerker har väl varit med?

— Ja, kom det sväfvande.

— Är det sanning?

— Kors, hvarför skulle det inte vara det? svarade Elsa litet
snäsigt och syntes vara ganska besvärad.

— Det är väl inte farligare att fråga i kväll än annars,
sade Tilda strängt. Grefvinnan har ringt på Elsa tre gånger
i kväll.

— Har hon?

— Ja, det är inte rätt af Elsa att vara ute så länge,
isynnerhet då grefvinnan är sjuk och kanske kan behöfva hjälp.

— Vi få ju gå ut i parken om kvällarne.

— Ja visst; men man kan väl vara måttligt länge ute
för det.

— Kors hvad mamsell är sträng i afton, sade Elsa.

— Ja, svarade Tilda skarpt, jag fruktar allt för, att jag
måste hålla ögonen på henne, min nådiga. Det finnes nog med
hemlighetsmakeri och upptåg här vid Stora Högåker förut, så att
det är alldeles onödigt, att Elsa också skall börja på med den
galna trallen, hon med. — Tänk på, att Jerker skall bli hennes
man och ...

— Kors, jag har väl inte gjort något ondt heller, fastän
jag i afton varit ute litet längre än vanligt! utropade Elsa.

— Det har jag inte sagt; men i alla fall ...

Elsa såg frågande på Tilda.

I detsamma ringde grefvinnan ånyo, och Elsa skyndade in
till henne.

*



Det förskräckliga “tick, tack, tick, tack“, som gjorde Tilda
så rädd, hördes denna afton tydligare och hårdare än vanligt, och
det uppväckte äfven Elsas uppmärksamhet. Hon sof i rummet
bredvid Tilda, och hennes säng hade sin plats invid samma vägg,
som Tilda hade sin. Väggsmeden hade “dödsuret“ i gång
oafbrutet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free