Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 24. Hästen utan ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
ljöd i hela slottet, och hon sprang ut genom den stora dörren
till trappan, som hon hastade utför — hon riktigt flög genom
allén med sidenklädningen och det gråa håret fladdrande för
vinden.
Utan att vänta sprang Tilda, så fort hon kunde, efter sin
matmor.
Tildas hjärta satt så att säga i halsgropen.
Hon såg framför sig grefvinnan ilande framåt likt en svart
vålnad genom den uråldriga allén.
Tilda ropade på henne, men grefvinnan hörde henne ej, eller
kanske hon ej ville höra henne.
Tilda följde efter grefvinnan nedför kullen, utmed
parkkanalen och uppför en annan sandkulle, där det fanns en grushåla
eller så kalladt sandtag, skiljdt från landsvägen endast genom ett
mycket gammalt och bräckligt trästängsel.
Tilda såg, hur grefvinnan stannade där och lutade sig öfver
omhägnaden kring grushålan. Hon slog förtviflad armarna öfver
sitt hufvud och mot sitt bröst, under det att hon uppgaf de
skarpaste jämmerskri.
Nu var Tilda framme hos sin matmor.
Grefvinnan pekade ned i grustaget, skrikande oeh jämrande
sig på det ohyggligaste.
Där nere låg hennes son, grefve Ludvig Lohufvud, blodig
— ja ännu mera — kall och död. —
Det var en fasansfull syn för den förfärade modern, fasansfull
äfven för Tilda, som tillika hörde grefvinnans skrik och
jämmer.
— Cæsar har blifvit skrämd, när han kommit upp till
grushålan, sade en af de tillskydande tjänarne, då de hunnit fram till
stället. Herr grefven red alltid så djärft. Han hade för vana att
gifva hästen lösa tyglar, och när herr grefven hade något i
tankarna, plägade han låta hästen få gå hur han ville.
— Min son var en ryttare som få! stormade grefvinnan,
hvilken i sin förtviflan uppfattade tjänarens ord såsom förringande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
