Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 30. Gamla tanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
358
Kap. 30.
Gamla tanter.
Det var tidigt på morgonen efter den natt, då fröken Lydia
blifvit af skottet från sjön ryckt ur sina drömmar.
Fröken Lydia hade varit tidigt uppe, och hon hade redan
en half timme suttit i löfsalen, som var hennes favoritplats, då
hon fick se häradshöfding Waldenberg komma ut ur porten och gå
utför trappan ned till gården.
Fröken Lydia tittade förstulet öfver sin sömnad på honom
för att erfara, om han icke möjligtvis kunde ärna sig nedåt
trädgården eller stranden.
Men så kom grefvinnan Stålsko i detsamma.
Så snart hon och häradshöfdingen hälsat på hvarandra, började
de språka ganska ifrigt.
De sågo ofta utåt vägen, som löpte längs stranden af Venern,
och detta gjorde att fröken Lydia blef nyfiken och började äfven
hon att kasta forskande blickar åt samma håll som grefvinnan och
häradshöfding Waldenberg.
Det dröjde icke länge, innan hon där upptäckte en vagn med
spann, som kom rullande fram emot Venersholm.
Själfva vagnen var stor som en bagarbod, för att begagna
en gammal liknelse om stora fordon, och den hängde på ofantliga
remmar mellan hjulen, hvilka voro skilda från hvarandra på ett
kolossalt afstånd. — Det var ett så kalladt »remmalag», ett förr
mycket brukligt åkdon för förnäma personer.
Detta vidunder till vagn drogs fram på gårdsplanen vid
Venersholm af fyra trötta hästar och stannade vid stora trappan.
Vagnsdörren öppnades.
»Hvad brygga förmår från dess svindlande brant,
Till jordens afgrunder falla?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
