Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 30. Gamla tanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tycktes, att döma af de vridna och vaxade mustascherna,
vara militär.
Med största artighet bugade han sig för grefvinnan och
häradshöfdingen, men vände därpå genast om till vagnen.
Där visade sig ett gammalt fruntimmer i vagnsdörren.
Det var omgifvet af en bahytt af grön färg.
Med mycken långsamhet utvecklade sig småningom hela
fruntimmersgestalten ur sin bod och presenterade midt i sommaren
en med björnskinnsbräm garnerad sidensalopp af en smak, som
säkerligen ingen beundrat sedan högtsalig hennes majestät
drottning Hedvig Charlotta Elisabeths — Karl XIII:s drottning
— tid.
Den gamla damen blef lyckligt och väl transporterad ned
på gårdsplanen af militären och vidare i grefvinnan Stålskos
famn.
Fröken Lydia blef ytterst förvånad och nyfiken tillika att få
veta, hvem den gamla damen kunde vara.
I detta ögonblick kom »tant Brita» också utför stora
trappan.
Med största extas omfamnade hon den främmande gumman.
En besynnerlig aning genomfor vid denna åsyn fröken
Lydia.
Då vände sig officeren åter till vagnen för att hjälpa ännu
en person ur densamma.
— Store Gud! tänkte fröken Lydia. Det är bestämdt
Harald Lejonman och hans två mostrar. Nu komma bestämdt alla
tre fröknarna Lohufvud tillsammans här på Venersholm. Hvad
vilja de? Herre min je! — Tänker man kanske på bröllop
åt mig?
Häradshöfdingen hade dragit sig tillbaka uppför trappan och
in i förstugan.
Men ur vagnen steg med officerens tillhjälp icke en
gammal gumma, utan en ung, vacker och modernt klädd flicka.
Hon hälsade nätt och artigt på grefvinnan, och officeren
förde henne in i byggnaden.
Grefvinnan Stålsko såg sig om, liksom om hon sökte någon.
Det var sin dotter, hon saknade.
Fröken Lydia såg henne vinka åt Karin och skickade henne
bort. Troligen skulle hon söka reda på husets dotter.
Fröken Lydia plockade skyndsamt tillsammans sina sysaker,
och hon hade väl knappast någon gång förut med större väntan
och oroligare sinne lämnat den för henne så kära löfsalen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
