Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 30. Gamla tanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholmsdamen icke njöt den hugnaden att finna något vara, såsom det
enligt hennes åsikt borde vara.
Officeren, som kommit med till Venersholm, var det ingenting
märkvärdigt med, tyckte fröken Lydia. Han hörde till det
slags folk, som man väl står ut med att se för en gång.
Hans namn var löjtnant Hammelhufvud. Han var till växten
stor, borde, enligt hvad man af hans kroppskonstitution kunde
förmoda, vara i besittning af stora kroppsliga krafter, samt var
ljushårig och blåögd.
————
Sedan presentationen lyckligen och väl försiggått, började en
allmän konversation.
Fröken Almkrona var den, som sällade sig till fröken
Lydia.
Hon ville utforska, hvilken edukation fröken Lydia kunnat
få på den värmländska landsbygden.
Fröken Lydia, stackare, var ej så hemma i sina stycken, att
hon kunde vara fröken Almkrona till nöjes.
Den hurtiga landttösen af greflig börd hade hvarken sett
operasångaren Sällström eller kompositören och hofkapellmästaren
Foroni.
Hon hade icke begrepp om den fina konsten att alltid vara
sipp, utan var naturlig, hvilket var något alldeles bakvändt enligt
fröken Almkronas princip. Hon ansåg, att lifvets hela lycka
berodde på att vara sipp och konstlad. Detta hade hon lärt af
grefvinnan von Smilenhjälm, under den tid då hon varit
sällskapsdam i grefvinnans hus.
Det gjorde ingenting, om man tog sig en och annan frihet,
predikade fröken Almkrona, blott man förstod att vara sipp och
att undvika uppseende.
Hon yttrade detta med en sidoblick på häradshöfdingen, hvilken
denna gång hade svårare att hålla god min, än man kunnat
vänta af honom.
Häradshöfdingen frågade henne mycket artigt, om hon fann
nöje uti att handleda nya elever.
Men då blef hon stött. Hon hade visst inte varit guvernant,
förklarade hon. Och med en ganska betydelsefull blick
hvilande på häradshöfdingen, sade hon till honom, att det borde i
allmänhet vara en regel att icke tillåta sig någon hänsyftning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
