Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 35. En kyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412
— Du måste mottaga min bror. Nu äro de här. Gud
välsigne dig min blifvande brorshustru!
Hon kysste fröken Lydia hastigt och skyndade ut ur löfsalen
de båda herrarne till mötes. Endast ett par ord hviskade hon
till sin bror, därefter aflägsnade hon sig tillsammans med Harald
Lejonman, om hvars arm hon bedt.
Fröken Lydia, som från löfsalen åsett denna hennes manöver,
kände en darrning genomila hela sin gestalt. I detsamma
framträdde häradshöfding Waldenberg i ingången till löfsalen för
henne och sände henne en blick, hvilken, redan den, skänkte
henne en ljuf känsla, ehuru hon icke kunde underlåta att slå ned
sina blickar för hans.
*
Hvad häradshöfding Waldenberg och fröken Lydia afhandlade
och kommo öfverens om under sitt sammanträffande i löfsalen,
måste tillsvidare förblifva en hemlighet. Vi kunna endast
konstatera, att de efter en stunds samspråk, begåfvo sig fråm
emot byggnaden och slöto sig till det där församlade sällskapet.
Häradshöfding Waldenberg och baron Lejonman gingo kort
därpå afsides för att hålla en rådplägning tillsammans, då de tre
tanterna Lohufvud passade på och slog en ring kring fröken Lydia.
»Tant Brita» log med sin egna, bitande min. »Tant
Rebecka» spände upp ögonen, så mycket hon förmådde och klippte
med ögonlocken för hvarje blick på fröken Lydia, medan »tant
Lovisa» gjorde stora gester med armarne och himlade sig.
Om de välsignade »tanterna» ändå hade velat se onda ut,
så hade alldeles säkert fröken Lydia hos sig känt en viss
trotsighetskraft, ett visst mod i den tanken, att hon skulle vara i sin
fulla rätt att göra dem emot. Men då hon på de besynnerliga,
skrynkliga fysionomierna ändå läste välvilja, ja till och med
ömhet, gjorde det henne verkligen ondt, att hon skulle narra dem.
Hon kunde icke uthärda tanken, att hon måste smärta dem
och därför borde hon snarast draga sig undan deras smekningar,
hvilket tycktes ganska mycket förarga »tanterna.»
Fröken Lydia uppsökte fröken Josefina Skimmerhjälm, de
slogo sig ned i Lydias rum och utbredde sig där i funderingar och
resonnemang om den underliga skiftningen i lyckan, som äger rum
i hvarje sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0412.html
