Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 35. En kyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
413
De hade utsikt öfver trädgården, hvarest fortfarande större
delen ai sällskapet uppehöll sig.
Endast kapten Hvirfvelbom hade tillsammans med artisten
Penselström gått upp i salongen för att afsluta en skiss.
Artisten höll nämligen på att porträttera i olja äfven den gamle
kaptenen.
Pastor Frisell satt på bryggan bredvid fröken Almkrona. De
hade låtit hämta dit metspön för att försöka sin fiskelycka
tillsammans.
»Tant Brita» och »tant Lovisa» begåfvo sig in i salongen
till kapten Hvirfvelbom och artisten, medan »tant Rebecka» i brist
på bättre slog sig i samtal med gubben rådmannen Klippinger,
hvilken var helt förtjust öfver en sådan ära.
Den stackars mamsell Klippinger vandrade ensam och allena
samt uppenbarligen ledsen omkring för sig själf.
Fröknarna Lydia och Josefina tyckte just, att det var synd
om henne och beslöto, att de skulle hämta henne upp till sig för
att förströ henne att skingra hennes tankar, då de blefvo varse
baron Harald Lejonman, som långbent och sakta smög sig fram
utmed en häck för att i hennes sällskap kunna komma litet mera
på afstånd från den öfriga societeten.
— Stackars Harald! suckade fröken Lydia.
Hon måste verkligen hafva medömkan med honom men på
samma gång kände hon sig tacksam för, att han med så mycket
tålamod och verklig hjältekraft bar den korg, med hvilken hon
hade undfägnat honom. — Men att fröken Lydia själf varit så
lycklig att få honom att hålla till godo med korgen, det var för
henne en seger af så stort värde, att hon väl i känslan af denna
seger kunnat förlåta honom en ännu större förolämpning mot sin
egenkärlek. —
Men fröken Lydias blickar sökte endast häradshövdingen.
Han hade uppsökt grefvinnan Stålsko och var nu inbegripen
i ett mycket lifligt samtal med henne.
För hvarje gång fröken Lydia såg ett vänligt drag, ett
leende af bifall utbreda sig öfver grefvinnans ansikte, var det en
ny stråle af förhoppning, som tändes i den unga flickans själ.
Det är för ett känsligt hjärta en så oändligt välgörande
känsla att se dem, som hjärtat omfattar med välvilja, på hvarandra
göra ett behagligt intryck.
Fröken Lydia njöt af denna lycka dubbelt, emedan hvarje
närmande mellan de tvänne för henne så dyrbara personerna gjorde
utsikten för hennes förhoppningar ljusare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
