Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 38. Nattliga äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
436
— Ja, kanske duellen ännu kan förekommas, menade »tant
Brita.»
Grefvinnan Stålsko hade tigande lyssnat till systrarne
Lohufvuds häftiga resonnemang och under tiden öfverlagt med sig
själf om, hvad hon borde göra. Hastigt inföll hon nu:
— Ja, du har rätt, Brita, vi segla dit, det blir det bästa.
Hon lämnade hastigt rummet.
Så snart fröken Lydia erfarit sin mors beslut i denna sak,
skyndade hon efter sin kappa.
Hon visste emellertid icke, hur det skulle inverka på
häradshöfding Waldenbergs plan, att damerna infunno sig just nu på
Lurö; men hon hoppades på det bästa och följde därför med bästa
förhoppningar de öfriga deltagarinnorna i segelturen till Lurö
nu midt i natten.
*
Det lyckades att få fiskaren vid gården vaken. Han skulle
föra båten. Han undrade, hvad som var å färde samt blef icke
så litet förvånad öfver att få en så fin last som grefvinnan och
fröken Stålsko samt tre fröknar Lohufvud.
Det började redan ljusna för morgongryningens första
rosenskimmer, då damerna seglade ut från Venersholms trädgårdsbrygga
och den lätta segelbåten sväfvade sakta gungande för morgonbrisen
bort emot Lurö minnesrika stränder. Venersholms hvita
manbyggnad omgifven af sin park och sin trädgård försvann så
småningom för de seglandes åsyn eller rättare sagdt förminskades,
så att den föreföll att vara ett dockhus.
Fröken Lydia älskade vattnet.
Hur ofta hade hon icke på det stormiga elementet öfverlämnat
sig åt njutningen att utan något bestämdt mål flyga hän
för vinden, som fastade i seglen.
Men nu, då det var en viktig sak, som niåste uträttas, en
duell, som måste förekommas, kunde hon icke tänka på det
angenäma i själfva färden, och det oaktadt häradshöfding Waldenberg
ju förklarat för henne och försäkrat, att hela duellhistorien ej var
annat än en ofarlig komedi.
Den båt, i hvilken herrarne afseglat, hade dessutom ett så
stort försprång, att damerna måste fästa sin uppmärksamhet
ganska noga vid densamma, där den som en vacker svan med
uppspända vingar syntes ett godt stycke före dem på den väldiga
vattenytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0436.html
