Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Nattliga äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
437
Den lade slutligen till vid Lurö. —
Damerna voro ännu så långt från land, att föremålen där
smälte tillsammans i blånande konturer, då från östra sidan ett
purpurskimmer började utbreda sig.
Det var mogonrodnaden, som efterträdt den blekare
morgongryningen, och nu uppsteg öfver horisonten.
I dess sken sågo damerna ändtligen tydligare, hvar
herrarnas båt lagt till. — Föraren satt i densamma och väntade deras
befallningar.
Damernas båt lade till invid herrarnes och fruntimren gingo
i land för att uppsöka de uppretade motståndarne.
Då föraren af herrarnes båt, hvilken var en af Venersholms
underhafvande, igenkände grefvinnan Stålsko och hennes sällskap,
såg han ganska förlägen ut.
— Hvar äro herrarne? sporde grefvinnan.
Karlen visade på några buskar, hvilka bildade en grupp
invid ett gärde.
Damerna skyndade ditåt.
I detsamma knallade tvänne skott mellan buskarne.
»Tant Brita» uppgaf ett ångestrop och sjönk af dånad till
marken.
— Store Gud! Hon blef visst träffad af en kula! skrek
fröken Lovisa.
— Hjälp! Hjälp! ropade fröken Rebecka med full hals.
Så snart de båda fröknarna började skrika, störtade häradshöfding
Waldenberg fram ur buskaget. Kapten Hvirfvelbom följde
honom.
De yttrade den största bestörtning, då de fingo se damerna.
— Men den af dånade »tant Brita», som annars hade en
rätt svag syn, måtte denna gång hafva sett ovanligt väl; ty hon
vaknade på en gång och mycket hastigt ur sin svimning samt
ropade högt kapten Hvirfvelboms namn och sträckte både
händerna mot honom.
Vid hennes åsyn skyndade kaptenen fram till henne.
Han syntes, då man såg honom på närmare håll, vara något
svärtad på ena kinden, men föröfrigt var han oskadd.
— Hur är det med Harald? ropade alla damerna på en gång.
Men i stället för att svara på denna fråga störtade kapten
Hvirfvelbom fram till »tant Brita», grep hennes händer och sade:
— Min nådiga kusin, hur har ni kommit hit?
— Hur kan kusin gifva sig till att skjuta ihjäl folk och att
låta skjuta sig själf? ropade »tant Brita».
— Jag lefver, jag lefver, försäkrade kaptenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
