Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Frid på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
447
särdeles väl belåten med sin färd till Karlstad, framställdes dessa
båda älskandes önskan för henne.
Hon smålog mildt och gaf icke blott sitt bifall till deras
lycka, medan hon till allmän stor förvåning vred omkring en ny
guldring på sitt vänstra ringfinger, utan hon meddelade äfven
pastorn, att hon i Karlstad fått veta, att han blifvit tilldelad det
pastorat, som han sökt. — — —
Tiden gick.
Det blef jul och frid på jorden.
Frid på jorden.
Öfver jorden klingar åter
Julens fröjd i vida ringar.
Toner höras där, det låter
Såsom sus af änglavingar,
Då de gamlas stämmor sjunga
Julens högtid för de unga.
Hell dig jul med frid på jorden,
Människorna vilja god!
Gjut din frid utöfver norden
Ifrån stjärnors skimmerflod!
Kom med ljus i sargadt hjärta.
Kom med frid och borttag smärta.
»Ära vare Gud i höjden!»
Änglar uti morgonstunden
Sjöngo under segerfröjden
I den Bethlehemska lunden.
»Ära vare Gud!» så sjunga
Nu vi alla, gamla unga.
»Må din frid du aldrig skilja,
Helge fader, från den hjord.
Människorna helig vilja
Skänk utaf ditt helga ord.
Af din frid, hvarom vi bedje,
Föds den rätta juleglädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
