Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 39. Frid på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
448
Fröken Rebecka förklarade nu med den mest slipade diplomatiska
skicklighet, som var henne så egen, att hon skulle ställa
sig i spetsen för alla angelägenheter i de älskandes krets, hvilka
skulle blifva tillsammans på Venersholm, till dess att man skulle
skiljas efter ett stort gemensamt bröllop.
Ett par postdagar användes nu till en mängd skrifvelsers
och dokuments afsändande.
Själfva baron Harald Lejonman ankom till Venersholm med
sin fästmö, den vackra mamsell Klippinger från Karlstad, pastor
Frisells forna fästmö.
Baronen erhöll samtliga fröknarna Lohufvuds förlåtelse,
hvilka hvar och en för sig var nöjd med att få bestyra om sin
egen lycka och slippa ifrån det svåra familjelöftet.
Den gode kapten Hvirfvelbom, hvilken man måste erkänna
hade blifvit icke så litet dragen vid näsan vid det hotande mötet
på Lurö, förlät likaledes sin vederpart.
Kaptenen tycktes vara stolt öfver det mannamod, som han
på duellplatsen visat, och han hade skäl att vara det, emedan
han icke visste, hvad häradshöfding Waldenberg hviskande och
under tysthetslöfte förtrott sin vackra fästmö, att pistolerna icke
hade af de skälmaktiga sekundanterna blifvit laddade med kulor,
utan blott med löst krut.
Hederns fordringar emellan de tvänne militärerne voro
emellertid uppfyllda.
Den goda mamsell Klippinger, hvilken i Venersholms trädgård
högtidligen uppslagit sin förlofning med pastor Frisell, återsåg
honom icke utan en viss förlägenhet; men den var snart
öfvervunnen, då hon icke blott själf hade en annan fästman, utan
äfven pastorn hade en annan fästmö.
Häradshöfding Waldenberg lämnade Venersholm några timmar
hvarje dag, då han reste till det närbelägna tingshuset för
att afsluta sitt ting.
Sällskapskretsen på Venersholm ökades vid denna tid af ett
par angenäma unga jurister, som vore häradshöfding Waldenbergs
medhjälpare, och en af dem, en älskvärd häradshöfding, hvilken,
för det att han såg så treflig och välmående ut, man på skämt
kallade för »brukspatronen», fästade en viss uppmärksamhet vid
den vackra fröken Josefina Skimmerhjälm. Men — det var dock
ännu blott ett embryo till kärlek; de hade ännu icke kunnit
öfver det stadium, då de rodnade, när de i smyg sågo på
hvarandra.
Fröken Rebecka sväfvade under denna tid liksom i himmelriket,
då hon fick leda alla de älskandes bröllopsbestyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
