- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
488

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 44. Vid Arvidstorp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

488

— Ja, sade en förskrämd ungdomlig flickröst. Men hvem
är det, som är ute så här sent på natten?

— Öppna! befallde grefven.

— Ah, befall lagom han! svarades inifrån.

— Det är bud — bref — —

— Hvad pratar han?

— Skynda!

— Gå sin väg och låt folk få ha nattro.

— Det är bud från Gryningsholm.

— Från slottet?

— Ja!

— Från fröken Maria?

— Ja!

— Hvad står på?

— Det får hon se i brefvet.

— Är någon sjuk?

— Skynda att öppna — brefvet är här — det gäller en
människas lif! ropade Lohufvud.

— Var försiktig Magda, hördes en gammal kvinnas röst
varnande säga.

Emellertid rördes skrufven på fönsterluckan och själfva fönstret
öppnades försiktigt på glänt.

Grefve Lohufvud fattade då tag i fönstret och ryckte upp
det, hvarvid ljusskenet inifrån föll på hans ansikte.

Magdalena kände igen honom och uppgaf ett rop:

— Grefven på Högåker!

— Ja, han själf.

— Hvad står på vid Gryningsholm? — Förlåt! jag skall
genast öppna dörren.

Hon drog åter igen fönstret och stängde det samt skrufvade
till fönsterluckan, som grefven höll till åt henne.

Ett ögonblick därefter befann sig grefven inne i den nu
ganska väl upplysta förstugan.

— Ni skrämde mig, herr grefve, var den första hälsning,
som den unga flickan hade, då grefven kommit in.

— Det gör mig ondt, Magdalena, svarade grefven. Men
jag fick härvidlag icke hafva några konsiderationer. Jag måste till
hvarje pris fortast möjligt råka er, svarade han kort och afmätt.

— Kom in, kom in herr grefve.

— Tack!

— Men hvad ni är tunnklädd.

— Jag red, sådan jag var.

— Ni fryser!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free