Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 44. Vid Arvidstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
489
Hon öppnade nu dörren till ett rum och ljus och värme
strålade mot honom.
— Stig in, stig in!
— Tack, tack!
— Hvad ni dröjer, herr grefve.
— Är någon därinne?
Hon såg förundrad på honom vid denna fråga.
— Nej, svarade hon, ingen annan än hunden och min gamla
blinda mormor.
Detta lugnade grefven, som steg in i rummet, hvarvid hunden
småskällande kom emot honom.
Det brann en stockvedsbrasa i den öppna spiseln och det
var till följd af att veden blifvit omrörd, som ljuset så hastigt
tilltagit, då grefven ropat genom den hjärtformiga utskärningen i
fönsterluckan.
Grefven sjönk ned på en stol framför den flammande
stockvedsbrasan och utan att säga ett ord räckte han fröken Maria
von Grynings bref till den förvånade Magdalena.
Ridten i vinternatten, storm och kyla och den hastiga
förändringen nu till värme och ljus från köld och mörker samt äfven
den sinnesoro och ängslan, som plågade grefven, allt detta i
förening gjorde honom nu nästan maktlös.
Rummet, som han kommit in uti, var väl upplyst dels af
elden från spiseln, dels af ett talgljus, som emellertid ofta måste
snoppas, det var varmt och hvad inredningen angick, föreföll det
visserligen enkelt, men allt därinne vittnade likväl om välmåga
hos bostadsinnehafvarne samt såväl om smak och trefnad som
äfven om ett utprägladt ordningssinne.
Midt emot grefve Lohufvud satt vid den öppna spiselns
andra hörn en gammal blind, hvithårig kvinna, klädd i en gammal
och nött men likväl hel ylleklädning.
Den gamla hade svårt att ligga. Hon ville kväfvas, då hon
låg, för den skull satt hon om nätterna i sin bekväma länstol
och sof.
Hon hvilade trött sitt hufvud bakut mot den stoppade
länstolens höga ryggstöd, under det att hennes skrumpna händer
långsamt smekte en stor katt, hvilken låg i krum i hennes knä
och tycktes lefva i det bästa samförstånd med hunden.
— Magda, hvad vill herr grefven? frågade gumman.
— Tyst mormor, bry sig inte, sade Magdalena befallande.
Den gamla kvinnan ryckte till af förvåning. Aldrig i sitt
lif hade hon förut hört sin dotterdotter tilltala sig på detta
hårda sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
