Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 46. Grefvinnan Lohufvuds skuldregister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
504
— Jag tillät henne att privat studera musik, men motsatte
mig alldeles, att hon skulle söka sig in vid musikaliska
akademien.
— Det var illa.
— Ja visst var det illa.
— Hvad gjorde då flickan?
— Jag tillät henne att få en sånglärare från Karlstad ut
till Stora Högåker två gånger i veckan, men jag förbjöd henne
alldeles att tänka på möjligheten för henne att någonsin få sjunga
för en betalande publik från en teaterscen eller från en
konsertestrad.
— Det var nog synd om den stackars flickan, sade Tilda.
— Som musiklärare engagerades för Eveline en ung pianist,
som var bosatt i Karlstad och hette Brynolf Svennlund samt hade
kommit från Finland.
— Svennlund? eftersade Tilda.
— Ja.
— Samma namn som — — —
— Vänta skall du få höra, Tilda. Den unge pianisten var
lika skicklig i sitt fack som han var väluppfostrad och belefvad.
Och hur det var fick han komma ut till Stora Högåker och bo
där en längre tid, trots mina varningar till min salig man. Jag
trodde aldrig att det skulle vara bra att ha en musiklärare boende där
och lika litet ansåg jag, att lektioner dagligen skulle vara af nöden,
då Eveline ändock icke skulle utbildas till sångerska ex professo.
— Nå det gick, som jag hade fruktat. — Musikläraren och
Eveline blefvo kära i hvarandra och han friade. Han fick ja af
Eveline och till min stora förargelse fann jag, att min salig man
alldeles mot min vilja var för partiet. Men jag för min del satte
mig hårdnackadt emot giftermålet, isynnerhet som Eveline hade
litet pengar. Det var min önskan och mitt hopp, att Eveline
skulle gifta sig till en ansedd ställning i societeten och ingalunda
blifva hustru till en simpel musiklärare, som till på köpet var af
borgerlig börd.
— Men att grefvinnan gjorde det.
— Hon var ju min systerdotter, förstår du.
— Ja, men ändå. — Och hvad gjorde det, att musikläraren
ej var af adligt stånd?
— Det var ett fel, som jag inte kunde förlåta. Den där
tiden var jag gränslöst stolt.
— Skilde grefvinnan de unga åt då?
— Jag kunde inte finna några personliga fel hos Brynolf
Svennlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
