Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
523
— Ja, nog är hon en Guds ängel alltid, mumlade Janson
för sig själf.
Han ville inte visa det, men faktiskt är, att hans gamla
ögon blefvo fuktiga och detsamma var fallet med Tildas.
Hon tänkte för sig själf:
— Visst har grefvinnan Elsa en verklig sol i sitt hjärta.
Fröken Maria von Gryning beslöt att följa med till Stora
Högåker. Hon och grefvinnan satte sig nu på framsätet, Tilda
och Magdalena på baksätet i droskan.
Och så anträdde man hemfärden.
Alla, som de mötte på vägen hälsade och stannade — men
de syntes alla vara förvånade och vände sig om tre gånger om
inte fler samt sågo efter droskan, under det att de pratade
sinsemellan, tisslande och tasslande. — Store Gud, hvilken skandal, att
skarprättarens dotter åkte i samma droska som grefvinnan Elsa
Lohufvud och fröken Maria von Gryning!
Men grefvinnan Elsa hon bara hälsade och log ett godt och
vänligt leende som vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
