Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546
— Kanske det är grefvinnan, som inte vill ha dit någon.
— Nej, bevars, det felet är det inte, utbrast Matilda. Det
är skrock och elakheter alltihop. — Men se grefvinnan Elsa
Lohufvnd är ju min moster och därför har jag beslutat att göra,
henne den glädjen och tjänsten att vistas på Stora Högåker hos
henne en tid.
— Jaså, sade en af de båda gamla kvinnorna och de sågo i
smyg på hvarandra, men sade sinsemellan intet högt. Däremot
hviskade de till hvarandra:
— Hon är nog inte riktig, den där stackaren.
— Nej, det är allt så säkert det, som att två gånger två
är fyra.
I detsamma kom grefvinnan Elsa in i rummet med blommor
och andra artiklar till likklädseln.
Matilda alldeles ovetande hade grefvinnan stått utanför
och lyssnat i rummet bredvid till sin systerdotters skrytsamma
och tvärsäkra påståenden till sveperskorna. Matilda hade varit
så upptagen med byggandet af sina luftslott, att hon icke hört,
att grefvinnan kommit åkande till stället.
Jenny, som var kvar hemma och skulle stanna öfver begrafningen
samt just höll på att vecka flor till kistan, sade åt
grefvinnan Elsa:
— Ni kommer väl hit till mammas begrafning, snälla moster?
— Naturligtvis gör jag det, min goda flicka, svarade
grefvinnan.
— Då få vi åka i det fina ekipaget! inföll Matilda
tvärsäkert.
— Jag vet inte det, svarade Elsa. Det är ju endast en
tio minuters promenad härifrån och till kyrkogården.
— Men ändå — — — började Matilda.
— Hästarne behöfvas å annat håll, sade Elsa.
— Å annat håll! inföll Matilda släpigt.
— Ja, jag ämnar skicka hit Janson med de svarta hästarne
till likvagnen, men själf går jag härifrån till kyrkogården, svarade
grefvinnan Elsa bestämdt.
— Gå till fots — — men — — men — — började
Matilda tydligen lidande af missräkning.
— Ja, sade grefvinnan Elsa strängt, det generar inte mig
det ringaste; och du Matilda, som kan gå en half mil i damm
och hetta, när det är fråga om nöjen och fester, du står alldeles
säkert ut med att gå tio minuters väg, när du skall följa din
mor, som bäres till grafven.
Det där var en läxa, som Matilda alldeles inte tyckte om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
