Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
547
men hon vågade likväl icke opponera sig utan sväljde harmen
och teg.
Mostern fortfor emellertid:
— Föröfrigt skall du en gång få åka i mitt ekipage,
Matilda, ifall det nuskall vara så storartadt att göra det, när
ekipaget är från Stora Högåker, som det jämt och samt pratas
så mycket dumt om.
Det var något särdeles ironiskt uti grefvinnans stämma och
Matilda förstod mycket väl, att grefvinnan hört henne säga så
eller att någon omtalat för grefvinnan, att hon fällt de orden.
Grefvinnan fortfor emellertid, alltid med samma ironi:
— Och vet du, när det blir?
— Nej, moster, svarade Matilda.
— Jo, det blir, när jag kommer att följa Jenny ett stycke
på väg och se till, att hon lyckligt och väl kommer i deligensen
samt när jag därefter fortsätter resan med dig till din morbror
Gustaf i Dalarne.
— Till Dalarne!
— Ja.
— Till morbror Gustaf!
— Som jag säger!
Matilda sprang mot henne ropande:
— Men moster — moster lilla, du menar väl inte allvar
därmed?
— Jo, det gör jag.
Grefvinnan Elsa såg strängt på sin systerdotter, hvilken
genast märkte, att hon funnit sin öfverman.
— Det är din döda moders vilja och äfven min mening,
att du skall till Dalarne.
— Men moster!
— Det har aldrig varit min mening, att du skulle komma
till Stora Högåker, Matilda.
— Jag hade trott det.
— Kanske du gjort det, men jag har aldrig tänkt därpå
och kommer aldrig att göra det.
Matilda kände sig i grund stukad.
Hon lämnade grefvinnan och skyndade ut i köket, hvars
dörr hon slängde igen efter sig med en smäll, under det att hon
riktigt tjöt af ilska:
— Till morbror Gustaf i Dalarne! — Det skall hon få
betala, rätt så min moster och rätt så grefvinna Lohufvud hon är,
det kan hon lita på!
— Jag får nog en dryg börda att bära på, då jag tager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
