Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 56. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
604
giftermålsexposition, som utvecklas här af gammal och ung. Det är
vämjeligt att se en stor del af dessa eleganta kvinnor behandla
sig själfva nästan såsom utställningsföremål, såsom de verkligen
göra, din söta mor inte minst, Mariana.
— Hvad du har rätt, när du säger så, Boris.
— Jag längtar hem till Ryssland, till ljungen och heden, till
jakten och landtlifvets frihet.
— Du är en naturmänniska, Boris.
— Jag rent af kväfves här.
— Usch, ja — jag har samma känsla.
— Lilla syster, du kan ogeneradt följa med mig.
— Till Ryssland?
— Nej, till Paris. — Jag tar vägen öfver Paris och om du
så vill, af lämnar jag dig vid den här gamla pensionen, som du
tycks hafva så kär.
— Om jag vill, Boris! Om jag vill! Ack ja, ja!
— Så göra vi då upp ressällskap.
— Men jag måste först be mamma om tillåtelse att få följa
med dig, Boris och dessutom måste jag be henne om pänningar till
resan.
— Nej min lilla, det är just det, du inte behöfver, inföll furst
Boris.
— Men — —
— Det vore pinsamt för dig att göra det nu efter hennes
kalla sätt — ja kanske till och med ganska uppbrusande sätt
emot dig.
— Visst vore det pinsamt. Men plikten — —
— Min snälla Mariana, du står nu på gränsen mellan flicka
och kvinna och du har energi nog för dina år. — Hör på mig.
Jag hjälper dig att fly härifrån till pensionen, du kan klaga,
din nöd för dina gamla vänner därstädes och alldeles säkert skola
de upptaga dig till novis, om du själf önskar det.
— Jag tror det, Boris.
— Och, fortfor han, under nuvarande förhållanden skall din
mor alldeles säkert icke återfordra dig. — Ja, jag går så långt,
att jag säger, det hon troligtvis inte alls skall bry sin hjärna med
att fundera på, hvar du håller till.
— Det är inte omöjligt; men det är hårdt.
— För respengar skall du inte ha bekymmer och om du så
vill, kan du återbetala dem till mig framdeles efter råd och
lägenhet, om inte förr så när du blir välbeställd abedissa. Men
annars behöfver du ej alls tänka på dem; vill du mottaga dem
som en present af mig, så ger jag dig dem af fullaste hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
