Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 60. Ett äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
631
slagit sig ned i det vackra slottet i närheten af den franska
hufvudstaden.
Musik var Marianas förtjusning och hon utöfvade äfven med
smak musik. Den där annonsen tyckte hon var skrifven liksom
enkom för henne och samma dag tog hon sig åter en promenad
till slottet, samt svarade personligen på annonsen, utan att hon
förut hade meddelat furst Bolsky, att hon hade i tankarne att
göra det. Hon tyckte, att det skulle hjälpa henne att på ett nyttigt
sätt använda sin tid, till dess att furst Boris blef återställd,
om hon under utöfvande af musik tillbringade en eller annan
timme på slottet Lonleau dagligen.
Hon anmälde sig på slottet och blef genast införd till
monsieur Warnwright.
— Ni kommer i anledning af min annons om en musikalisk
sällskapsdam, antar jag, sade monsieur Warnwright utan att hälsa
god dag eller bedja henne taga plats: han gick i stället rakt på
sak utan några omständigheter.
— Ja, svarade Mariana.
— Hvad har ni för rekommendationer?
— Jag har blifvit uppfostrad i pensionen Les Dames Anglaise
i Paris och har ämnat mig tillbaka dit.
— Har ni inga papper?
— Jo, ett betyg från pensionen.
— Låt mig se.
Mariana, som varit nog eftertänksam att taga med sig
betyget, tog upp det ur sin klädningsficka och visade det för den
gamle herrn, hvilken läste genom det, hvarefter han sade torrt
och tvärt:
— Mycket bra.
Han började därefter vidröra sakens affärssida.
Betalningen, som utlofvades, var mycket rundligt tilltagen.
— Är ni nöjd? sporde han.
— Ja, svarade Mariana.
— Ni tar då platsen?
— Ja, om jag får den.
Mariana var verkligen nöjd. Men hon förstod väl, att det
svåraste i hela saken skulle för henne bli att till slottet kunna
komma på bestämda timmar, utan att furst Boris skulle få reda
på, att hon tagit sig anställning eller misstänka något. Men
äfventyret intresserade henne allt för mycket, för att hon icke
skulle våga spelet.
En tjänare blef befalld att visa henne in i salongen, hvarest
hon skulle tillbringa studietimmen tillsammans med sin elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
