Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 60. Ett äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
632
och monsieur Ludvig — samme ståtlige unge man, som Mariana
en gång öfverraskat sofvande på gräsmattan i parken.
Han tillkallades, för att han skulle å sin sida bedöma Marianas
lämplighet för platsen.
När det nu gällde, ryggade Mariana för ett ögonblick tillbaka
och den tanken bemäktigade sig henne, att hon skulle afsäga
sig förtroendet och låta slottsherrn skaffa en annan musiklärarinna.
Men ögonblicket därpå ändrade hon åsikt och höll sig
till det gamla ordspråket, att den, som gifvit sig i leken, får ock
leken tåla.
Hon var nog litet häpen, men hon tog dock mod till sig och
inväntade så kallt och lugnt som möjligt den unge mannen, hvilken,
skulle vara konstdomare.
Han kom. Men han kom ej med de elastiska steg, som hon
hos honom beundrat i parken, utan han kom i stället med
släpande gång. Man skulle knappast kunna tro, att det var samma
person.
Dock, det var verkligen samme unge man, som Mariana
för ett par dagar sedan hade öfverraskat sofvande i parken.
Efter honom kom den gamle slottsägaren, hvilken sade:
— Jag har låtit kalla dig hit ned, Ludvig, för att du skulle
bedöma denna unga dams musikaliska förmåga. Magdalena har
gifvit sin gamle, knottrige franske pianolärare afsked på grått
papper. Jag vill försöka med en kvinnlig musikinstruktör denna
gång. Få se, hur det tager sig ut.
Inte den ringaste presentation förekom.
Mariana tyckte, att slottsherrn var en riktig gammal björn.
Mariana stod där darrande och rodnande samt pinad af de
båda herrarnas blickar och hon kunde ej göra klart för sig, hur
detta uppträde skulle sluta.
Emellertid gjorde den unge mannen, som tydligen sett hennes
oro, slag i saken och kom henne till hjälp, i det han sade:
— Men, onkel Warnwright, ni har ju ej ens sagt mig den
unga damens namn och ej henne mitt.
— Det är sant, sade den gamle herrn. — Det är fröken
Mariana von Kampf, tror jag — — Fröken von Kampf. — Monsieur
Ludvig Lohufvud, fröken von Kampf, presenterade den gamle
amerikanen, och med en grymtning, hvilken skulle föreställa en
yttring af lättnad och tillfredsställelse, sjönk han ned i en soffa.
I detsamma öppnades dörren och Magdalena kom in.
— Nej, men detta är då sannerligen utan all reson! utropade
hon och gick fram till Mariana samt sträckte mot henne sin
af blixtrande juveler prydda hand. Jag såg er komma hit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
