Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
678
— Har den äran!
Grefvinnan Lohufvud blef på det högsta förundrad öfver att
höra en tyrolsk friherrinna tala det värmländska tungomålet samt
kom sig för den skull icke för att säga något, utan stod stum
och tittade på den eleganta damen.
Denna tog då till orda:
— Förlåt, min söta tant, läspade hon. Det är ju mycket
möjligt, att ni har glömt mig — och jag medger, att det var ganska
tanklöst gjordt af mig, att jag ej skref mitt flicknamn under
namnet von Schönberg. Jag hette förr Mathilda Sandvall.
Grefvinnan ryckte till.
— Det är inte så underligt, fortsatte friherrinnan, om min
söta moster icke hade tänkt sig möjligheten af, att den fattiga
banvaktaredottern kunde svinga sig upp till friherrinna von Schönberg,
ägarinna af det natursköna, af alla turister berömda slottet
Weissfeldt i Tyrolen.
— Matilda Sandvall! utropade grefvinnan!
Hög, allvarlig och tillbakadragen stod grefvinnan Elsa
framför sin systerdotter. Allt hvad hon svarade var ordet:
— Mathilda!
— Min söta moster! sade Mathilda impertinent.
— Ja, jag förstår, afbröt grefvinnan Elsa. Att det är du,
Mathilda, som så här möter mig, ser jag med ledsnad.
— Såå?
— Jag befarar, fortsatte Elsa, och det nog icke utan skäl,
att namnet von Schönberg och slottet Weissfeldt vunnits på
bekostnad af heder och ett rent samvete.
— Ah bevars!
— Men om Mathilda kan göra klart för mig, att denna min
misstanke ej är grundad, så skall jag däremot med glädje mottaga
dig, såsom det anstår en moster.
— Det gläder mig.
— Men, fortsatte Elsa, för en person, som bortkastat goda
råd, föraktat moders, mosters, morbrors och systers böner och
antagligen handlat ännu lättsinnigare mot sig själf och sin Gud ute
i världen, skall mitt hem aldrig stå öppet, lika litet som jag på
minsta vis vill veta af eller hafva det ringaste med en sådan
person att göra. — Du förstår mig Mathilda. — Inte sant! —
Kom Magdalena, sade hon och tog Magdalena Svennholm med sig
samt lämnade rummet.
Friherrinnan von Schönberg var verkligen identisk med
banvaktardottern Mathilda Sandvall. Det torde vara i friskt minne,
huru hon vid sin moders den fattiga banvaktaränkans död gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
