Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
679
sig stora förhoppningar att få komma till Stora Högåker såsom
sin mosters sällskapsdam. Man torde äfven minnas, att Mathilda
varit sin stackars mors sorgebarn och att modern vid sin död
uppdrog åt grefvinnan Elsa Lohufvud att taga vara på den bortskämda
och högmodiga flickan, hvilkens planer att komma till sin moster på
Stora Högåker alldeles korsades och hon fördes i stället af sin moster
till Dalarne för att vistas hos sin morbror, som var skollärare där.
Som bekant rymde Mathilda från sin morbror och sällade sig
till ett cirkussällskap, från hvilket hon äfven rymde till Petersburg,
där hon alldeles försvann och hvilket försvinnande väckte det största
uppseende.
Många trodde, att hon skickligt höll sig dold uti den vidsträckta
kejsarstaden vid Newa, andra, att hon blifvit arresterad af den
ryska polisen och undangömd af densamma i något hemligt fängelse.
Men saken förhöll sig på annat sätt.
Och nu hade hon kommit till Sverige såsom friherrinnan von
Schönberg, ägarinna af slottet Weissfeldt i Tyrolen. —
Vi återvända till konversationsrummet å Skagersbrunn, hvilket
grefvinnan Elsa Lohufvud och Magdalena nyss lämnat.
Förkrossad, förödmjukad och lågande af harm stod friherrinnan
von Schönberg där, stödjande sig mot en konsol.
Hennes mosters ord brände som eld i hennes hjärta och
smärtade henne desto mera, som de träffat hufvudet på spiken,
som man plägar säga.
Hon visste allt för väl, att hon ej skulle kunna stå bi
inför en moralisk mönstring. — Det var ju nu längesedan som hon
sålde sig för guld och granna kläder samt för ett klingande namn
åt en gammal österländsk libertin, hvilken påträffat henne å ett
af Petersburgs många otuktsnästen och befriade henne därifrån
för att göra henne till sin egen älskarinna, men som sedan gifvit
henne äfven sitt namn och ett slott. —
Det var till ett otuktnäste Mathilda kom, då hon så där
mystiskt försvann i Petersburg. — Hon var dock icke där mer
än en enda dag. Hon hann ej sjunka i last därstädes, ty första
dagen af hennes vistelse därstädes observerades hon af österrikaren,
hvilken köpte henne fri af otuktstemplets innehafvarinna och
oförtöfvadt förde henne med sig från Ryssland till Tyrolen.
Det hade emellertid icke varit af fri vilja, som Mathilda
kommit in på otuktsnästet, utan hon hade blifvit tagen af en
hvit slafhandlare.
Sådana finnes det tyvärr godt om, både i gamla och nya
världen, icke minst i Ryssland, synnerligen i Petersburg, Moskwa
och Odessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
