Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
717
Alla började skratta.
I detsamma kom Ludvig Lohufvud — vi vilja här kalla
honom vid hans rätta namn — och sade:
— Magdalena! Du önskade musicera. Nu är jag ledig,
sedan jag besvarat ett par bref åt onkel.
— Ja, svarade hon. Kom, låt oss sjunga den där duetten
mellan Pollien och Adalgisa ur Norma.
— Å så förtjusande! utropade flera röster; man öppnade
dörren till det bredvid belägna musikrummet och inom kort ljöd
ut i konversationsrummet den vackra duetten:
Han:
Hvad ser jag! Du har gråtit!
Hon:
Jag har bedt!
Ack, var barmhärtig! Gå och låt mig bedja!
Han:
En gud du har ... förhatlig, grym, tyrannisk,
Som vill din sällhet störa ... och min egen.
O, Adalgisa;
Den guddom, du åkalla bör — är kärlek.
Hon:
Håll upp! Du hädar! — Jag kan dig ej höra.
Han:
Hvad, du vill fly med mig! Och hvart kan du fly,
Dit jag ej skall dig följa?
Hon:
Till mitt tempel,
Till altaret, som jag har svurit trohet.
Han:
Ha! Och vår kärlek?
Hon:
Den har jag förgätit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
