Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
725
— Men vi hafva alldeles kommit från vårt ämne. Det skulle
verkligen roa mig att få höra, hur doktorn redde sig med den
där gastkramade drängen.
— Jo, svarade doktorn, jag gick ut till den sjuke, hvilken
låg nedbäddad i en vagn på gården, och han upprepade troget sin
husbondes ord.
— Han trodde själf, att han var gastkramad?
— Ja, det gjorde han.
— Så eget.
— Vid undersökning af honom fann jag emellertid, att han
var angripen af svår reumatism, en tydlig följd af ådragen
förkylning, och som sjukdomen ej varat längre än en vecka, så
ansåg jag mig tryggt kunna lofva bonden, att hans dräng skulle bli
frisk igen.
— Och det lyckades?
— Ja bevars. Jag ordinerade några medikamenter, gjorde
mig noga underrättad om, hvar bonden bodde och affärdade de
besökande med att jag kanske snart skulle hälsa på dem. — Men
sedan kom ett ganska tragi-komiskt efterspel.
— Hvad då? Hvad då? frågades ifrigt af kurgästerna.
— Jo, sade doktorn, som naturforskning alltid utgjort en af
mina käraste sysselsättningar, så önskade jag lifligt att komma i
tillfälle att utreda sammanhanget af bondens kuriösa berättelse
om gasten.
— Det var intressant.
— Jag var öfvertygad därom, att, såvida gasten icke var
endast och allenast ett hjärnspöke, det måste vara något däggdjur
eller någon fågel, som vidskepelsen tillagt de ohyggliga egenskaper,
som bonden omförmält.
— Men då skulle väl drängen hafva kunnat tala om, hur
gasten såg ut, när han själf var så öfvertygad om, att han
blifvit kramad af honom. Antagligen var det blott ett
hjärnspöke.
— Ja, sade doktorn, då jag hade mig väl bekant, hvilken
böjelse för det öfvernaturliga och underbara, som utmärker bergsbor
och skogbygdens folk framför slättborna, så betviflade jag ej
för ett ögonblick, att bondens berättelse icke innehöll en hel hop
öfverdrifter, ehuruväl jag likväl trodde, att till grund för
berättelsen låg någonting, som med ringa möda skulle kunna utredas.
Jag uppsökte därför några vänner, som voro ifriga jägare, berättade
dem den uppbyggliga historien, som jag fått af bonden och
tillsporde dem, om de hade lust att i sällskap med mig företaga
en jakttur mot troll och gastar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
