Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
727
bonden, så att han beslöt sig för att i sällskap med drängen göra
oss den tjänsten att följa med.
— Såå!
— Som vägen till det ställe, där bonden såväl som drängen
ansåg det vara troligast, att gasten skulle låta höra sig, låg mera
än en half mil från bondens gård och då ingen körväg ledde dit,
föreslog vår värd oss att vi skulle ro öfver mynningen af en vik
i Skagern, som låg alldeles intill gården, då vi visserligen finge
litet längre väg i det hela, men skulle få endast några bösshåll
att gå till fots. Tillika berättade bonden, att i skogen bött en
intäktshafvare, som några år förut flyttat från stället, men att hans
stuga stod kvar, och i den ansåg han, att vi borde taga vårt
nattkvarter.
— Nå, han hade ju blifvit riktigt medgörlig.
— Till och med intresserad af gastjakten, förefaller
det mig.
— Ja. — Då vi yttrat vårt bifall till bondens förslag,
började han och drängen hjälpas åt med att göra tillrustningar för
vår nattliga expedition.
— Kände inte doktorn sig kuslig till mods ändå?
— Alldeles inte.
— Det skulle jag bestämdt gjort.
— Därtill var jag alldeles för intresserad.
— Brr! Hur det är, så — — —
Litet hvar började skratta.
— Bondens båda pojkar, förtäljde doktorn vidare, skickades
ned till sjön för att ösa vattnet ur båten. Själf drog bonden
fram ur en kista en skinnpäls att hafva till skydd mot nattkylan,
och drängen hämtade en halmkärfve ur ladan till vårt nattläger
samt medtog en yxa för att hugga torrved till nattbrasan.
Hustrun började att ur ett skåp plocka fram diverse matvaror för
att tillaga matsäck åt mannen och drängen, hvilket vi likväl
afrådde under försäkran, att vi hade med oss tillräckligt mycket
mat för både dem och oss själfva. Däremot begärde vi, att hon
skulle låna oss en liten gryta och låta oss få köpa ett litet knyte
potatis, så finge vi under vår nattvakt icke blott äta utan äfven
koka åt oss själfva.
— Det där låter ju riktigt trefligt, sade grefvinnan Elsa
Lohufvud intresserad.
— Snart var allting i ordning. Våra matsäcksknyten,
buteljer, gevär och ett koppel hundar, äfvensom öfriga persedlar
blefvo nedfirade i båten; vi togo farväl af hustrun och stego i
vår farkost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
