Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
733
med de två herrarna, som ännu voro ute, emedan de lossat skott
i skogen nattetid oéh oroat gasten i sitt eget hem.
— Jag bad honom hålla inne med sina mörka profetior, sin
ugglelåt tror jag, att jag sade och tillsade honom att i stället
tända bloss och följa med oss ut i skogen för att leta efter de
båda försvunna.
— Gjorde han det?
— Ja.
— Verkligen.
— Men nog behöfdes det en öfvertalningsförmåga därtill.
— Kan tänka det.
— Efter ett långt letande fingo vi slutligen höra rösten af
den ene af jaktkamraterna och sedan funno vi snart nog dem båda.
Därefter begåfvo vi oss till stugan.
Då vi kommit in dit, vände sig en af mina kamrater till
bonden med frågan:
— Nå, min gubbe, tror ni, att någon gast lefver ännn?
— Det tror jag, sade bonden tryggt och säkert är, att han
kommer att öfverlefva både herrn och mig.
— Så snart det blifvit dager, begåfvo vi oss alla åt det
håll, där skottet blifvit lossadt under vatten. — Efter en stunds
letande släpade en af hundarne fram ur ett snår — —
— Gasten — — — ?
— Nej: En stor, gråhvit berguf.
— Ah, herre Gud!
— Det är den, som tjutit!
— Javisst!
— Då blef väl bondgubben till sig!
— Med triumferande min upplyfte den lycklige skytten sitt
rof och höll det framför bondens ögon och sade:
— Se så! Nu går det an att få se, hur en gast ser ut.
Jag vill ansvara för, att han hvarken skall krama er eller någon
af oss.
— Hvad sade bonden då?
— Blef han inte snopen?
— Bonden betraktade en stund den skjutna fågeln, ref sig
betänksamt bakom örat och sade slutligen:
— Det där är ju bara en berguf; — men se gasten det är
något annat det.
— Han var säker han.
— Så envis.
— Nå, lät han inte förmå sig att inse, det han hade orätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
