Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
734
— Nej, oaktadt vi gjorde allt för att taga honom ur hans
villfarelse, lyckades detta oss ej.
— Nej, nej, en inbiten folktro är ej lätt att rubba.
— Allra minst om något öfvernaturligt är förknippadt
därmed.
— Så är det. Tron på troll, spöken och gastar hade från
barndomen så införlifvad sig med hans föreställningsätt, att den
mest öfvertygande bevisning ej förmådde rubba honom ur hans
vantro.
— Sorgligt.
— Står den där stugan kvar i skogen ännu?
— Ja, det gör den och troligt, att den af ”gasten” hemsökta
trakten kommer att förbli obebyggd ännu länge och väl. — Men
jag talar här om spökhistorier att herrskapet alldeles glömmer att
smaka på supéns läckerheter.
Man skilde sig i mindre grupper och angrep rätterna.
— Det är en charmant matsedel här på restauranten, sade
en af kurgästerna.
— A’propos matsedel, så kan jag ej finna annat än att, lifvet
har en matsedel, som därtill är ganska omväxlande, sade
brunnssocietetens muntrationsråd.
— Hvad menar ni med det? frågade Magdalena leende.
— Jo, jag menar, att hvarje ålder har sin rätt.
— Det var då konstigt.
— Hvarför det! I barnaåren till exempel bjöds man ju
tidt och ofta på rammelbuljong.
— Hvad är det där för prat?
— Man träder in i ungdomens vår och utropar gång på
gång högst aptitligt: Där har vi ägget!
— Det pläga ju bönderna säga också.
— Man har alltid tyckt om lax. Men tiden går och man
börjar få lök på laxen.
—Man kan lägga lök på laxen själf också, vill jag mena.
— Ja bevars. — Önskar man annan slags fisk, så händer
det ej så sällan, att man får sina fiskar varma.
Nu fick muntrationsrådet alla skrattarne på sin sina.
— Tiden, den gamle källarmästaren, har en egendomlig sed
att ge betaldt för gammal ost.
— Usch, tala inte om gammal ost!
— Supanmaten får man tillaga själf, ty som man kokar, får
man supa.
— Det är sant.
— Af grönsaker bjudes man alltid i öfverflöd på persilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
