Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
777
bilderna i sin abc-bok eller nödgades med gråten i halsen inpränta
i sitt minne något svårfattligt stycke i den rysligt svåra
långkatekesen.
Men:
Fast vintern i norden är lång,
Så blir det nog sommar en gång.
Och då ikläder sig eken en grönskande krona och sångfåglarne
komma från södern och slå sig ned däri för att där sjunga
sina bästa visor och bygga sina varma, mjuka nästen i dess
lummiga skydd.
Då blickar också den lilla gossen ut genom förstugdörren
och ser, huru våren åter har klädt i grönt hans gamla lekplats
därborta på backen under den stora eken och han begifver sig
dit för att tumla, om i solskenet bland vårblommor och
vårgrönska.
Hur skön är ej våren och hur skönt har ej den gode guden
skapat och ordnat allt. —
Och timmarne gå hastigt under den glada leken.
Men gossen är ej alldeles ensam i sin lek.
Där uppe i eken befinner sig en hackspett, som än springer
behändigt upp och ned efter dess stam, än stannar länge och väl
på samma ställe och hackar ihärdigt, men alldeles som på lek.
Hackspettens lustiga beteende har ej undfallit gossen och
slutligen går han ända tätt intill eken, klänger sig upp öfver dess
nedersta, grofva gren för att riktigt kunna se på hackspetten och
tilltalar honom sålunda:
— Hör du hackspett, hvarifrån har du fått din granna röda
mössa och din glänsande fjäderdräkt?
— Jo, svarar hackspetten, dem har den gode guden gifvit mig.
— Men hvarför hackar du hål i träden? Här har du nu
hållit på och hackat i flera timmar bara för att göra det där
hålet. Är det roligt det? — Jag har nog sett, hur du gör!
Först springer du upp och ned utefter stammen och rundt om
densamma. Och så stannar du liksom för att lyssna och så börjar
du hacka ett hål. Och när du hackat en stund så tittar du
i hålet först med ena ögat och sedan med det andra. Därpå
lyssnar du. Så hackar du igen, så att det låter tick, tick, tick,
så fort, så fort. Säg mig, är det roligt det?
— Om det är roligt, frågar du. — Hm, hm! Det vill jag
inte påstå. Jag måste göra det.
— Jaså du måste det. Då är det väl med dig och ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0777.html
