Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
779
väl däraf — nåja det gör mig detsamma hvad det kommer sig af,
Men så mycket är dock visst, att fastän jag är liten i förhållande
till er människor, så är jag inte rädd — — — för — — — för
Här tvärtystnade hackspetten, vände först ena örat mot eken
och lyssnade uppmärksamt. Sedan gjorde han alldeles på samma
sätt med det andra örat.
— Tyst, tyst, hviskade han åt gossen. Jag hör honom! Men
vänta! Han är inte precis här. Han är litet längre upp till
vänster, där den barklösa fläcken är på ekstammen.
Härvid tog hackspetten några skutt till det ställe på eken,
som han betecknat och lyssnade där.
— Ja, här har jag honom, utbrast han och därmed spände
han sina styfva, spetsiga stjärtpennor mot eken och lyssnade åter.
Tick, tick, tick — tick, tick, tick, högg han med sin skarpa
näbb, så att det ljummade i den gamla ekens hjärta och ekot från
bondgårdens vägg och från skogskanten upprepade: Tick, tick,
tick, så fort, så fort och små spillror af eken yrde omkring
spetsen på hackspettens näbb.
Där blef ett litet hål i den hårda eken. Hackspetten
hejdade sig ett ögonblick, tittade i hålet först med högra ögat,
sedan med vänstra. Så lyssnade han.
— Hvad hör du? hviskade gossen.
— En väggsmed, svarade hackspetten likaledes hviskande.
Och så började han åter: Tick, tick, tick!
Om en stund såg gossen hackspetten draga ur hålet en lurfvig
persedel, en ful mask, som gossen tyckte och den sväljde
hackspetten utan vidare omständigheter.
— Måtte raffla i halsen den där, menade gossen.
— Ja, det rafflar, men det rafflar godt, smackade hackspetten,
något andfådd efter det styfva arbetet.
— Att du gör dig så mycket besvär för den fula masken?
undrade gossen.
— Ja, svarade hackspetten filosofiskt, det kommer sig däraf,
att äfven vi hackspettar hafva en mission i naturens stora
hushållning. Och denna mission består däri, att vi blifvit satta att
öfvervaka, att vissa insekter, som gnaga sig långa gångar i
trädens ved, icke måtte föröka sig alltför mycket. Därför har
försynen försedt oss med en hård och skarp näbb, hvilken vi kunna
begagna som mejsel. Men det vore icke nog därmed. Du förstår,
att de där maskarne kunna draga sig undan ett stycke i sina
gångar, medan vi hålla på att hugga upp hålet. Icke är det
heller alltid sagdt, att vi träffa precis på dem i vårt hål. Vore
vi nu tvungna att i sådana fall hugga upp nya hål för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
