Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
791
morgon rullade in i köket en tunna frukt, som hade någon likhet
med äpplen.
— Det var något för dig det!
— Frun kom med.
— Du kände dig väl nu litet i ditt esse?
— Frun pekade först på tunnan, därefter på nejlikslådan
och sist på en syltburk, därvid antydande, att frukten skulle
syltas och att det skulle vara nejlikor med, för smakens skull
naturligtvis.
— Hvad var det för frukt?
— Jo, jag fick sedan veta, att det var tomater — frukter,
hvilka syltas ungefär som päron; sedan de dock först späckats
med nejlikor.
— Nå, hur bar det till för dig nu?
— Jag hade aldrig sett någon annan syltning, än då kokerskan
i Stora Högåkers kök syltade lingon.
— Och nu gjorde du lika dant?
— Ja, jag slog vatten, socker, frukten och nejlikorna i gry- och
lät alltsammana koka, under det att jag rörde om duktigt, till
dess att jag förmodade, att det var färdigt.
— Jo, det blef en skön soppa, kan jag tro?
— Det såg ut som ett slags gröt.
— Kokade du in allt?
— Ja, jag höll på, så länge det fanns något frukt kvar i
tunnan och just som jag höll på med sista slumpen, kom frun ut
i köket.
— Då stod du dig väl slätt?
— Hon ställde sig framför syltburkarne och såg — och
såg — och ju mera hon såg, desto mer förvånad tycktes hon bli.
— Du kände dig väl som en orm i en myrstack?
— Slutligen slog hon hop händerna och sprang ut liksom
gripen af förtviflan.
— Och du fick hjärtat i halsgropen? Hå!
— Det dröjde likväl ej länge, förrän hon kom tillbaka men
nu i sällskap med postmästaren, som nyss kommit hem.
— Stackars du.
— Det värda paret ställde sig framför burkarne, tittade än
på sylten, än på mig och uttrycken i deras ansikten växlade
därunder mellan den yttersta förvåning och den bittraste missräkning.
— Just en skön ställning för dig!
— Jag började ana, att min befattning såsom chef för
köksdepartementet skulle få en ända med förskräckelse.
— Jo, Jo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
