- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
834

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 75. Blommans fina, sköra stängel sönderbryts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

834

— God morgon, herr magister, hälsade flickan.

— Hvem har lärt dig den där visan, som du sjöng nyss?

— Kors, hörde magistern mig sjunga!

— Ja. Och din visa var nästan lika vacker som du själf.

— Så magistern säger då.

— Hvem har lärt dig den?

— Jo, grannas Anders köpte den på sista marknaden inne
i Karlstad, svarade flickan lugnt och hon tycktes icke alls förstå
betydelsen af prästens likväl så talande ögonkast.

— Tycker du om att sjunga?

— Jaa då!

— Det är en god sysselsättning.

— Men magistern skall tro, att det går inte så fort att lära
sig tonen till en ny visa.

— Nej, nej!

— Den där visan, som jag nyss sjöng, har jag arbetat med
i hela tre dar.

— Der var dalern!

— Men så sjunger jag den nu också bäst af alla flickorna,
i byn, åtminstone säger Anders så.

— Det tror jag också.

— Gör magistern?

Hon såg upp på honom skrattande.

— Hur vet du, att jag är magistern? frågade Setterlund,
emedan han ej kände igen flickan och därför trodde, att han
skulle vara okänd af henne.

Hon svarade ej.

— Du tycker om Anders något litet, kan jag förstå? fortfor
pastorn.

— Nej, det gör jag visst inte, svarade hon tvärt.

— Jaså, jag tänkte det, jag; eftersom han köper visor
åt dig.

— Nej då! Men Anders har sagt, att han tycker om mig,
svarade flickan och slog ned ögonen samt skrapade med foten i
sanden.

— Ja, ja!

— Mer hur kunde magistern tro, att jag ej skulle känna,
honom?

— Jag tänkte det.

— Hela socknen måtte väl känna igen hjälpprästen.

— Jag har aldrig sett dig förr, mitt barn.

— Att han inte känner igen mig! utropade flickan förundrad.

— Hvar har jag förut sett dig då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0834.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free