Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 75. Blommans fina, sköra stängel sönderbryts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
838
Och han började en straffpredikan, som om han stått i
predikstolen:
— Man säger, att det gifves många frestelser men det är
inte sant. Det gifves blott en frestelse! Det var blott en sak,
som satan ville, då han frestade sin frälsare! Det är blott en
sak, den fördömde ängeln vill dig, Ulla! Se däruti ligger just
djäfvulens styrka, flicka! — Han vill lösslita dig från Gud, han
vill afskära bandet, mellan ditt hjärta och Gud. Du har känt
dig frestad till än ett, än ett annat; men du har kanske icke
haft klart för dig, att det var till affall från Gud, som du blef
frestad. — Satan har frestat dig nu Ulla, frestat dig till affall
från Gud; därför har han i ditt sinne ingjutit förnedrande tankar
om mig, din förra religionslärare, om mig, Guds ords tjänare!
Vakta dig Ulla! Vakta dig! Då du har föraktliga tankar om
Guds ords tjänare, är satan nära att blifva herre öfVer dig i ditt
hjärta! Vakta dig Ulla! Vakta dig, mitt forna skriftebarn!
— Förlåt mig, o förlåt mig och blif god igen! båd flickan.
Hon sträckte sina händer bedjande mot honom och såg
upp mot honom med ögon, som voro fyllda af tårar.
Prästen ändrade nu tonfall, hvilket i stället för att vara
straffande blef mildt och smäktande:
— Ulla, Ulla! stammade han, som nu fann henne skönare än
någonsin.
— Förlåt mig.
— Om jag skulle hafva någon annan mening med mitt tal
än din egen välfärd, då jag straffar; och då jag skämtar någon
annan mening än blott nöjet att få spraka med dig, det vill säga
om jag skulle blifva den man, hvilken jag nyss talade om, då jag
nämnde, att du skulle kunna blifva gift med en präst! — Om
jag således skulle blifva den, som jag nyss talade om, den, som
skulle föra dig upp från den simpla bondhopen upp till oss, till
de bättre lottade i samhället, så kan du vara öfvertygad om, att
jag, som själf är i födseln en bondeson, jag, som själf har erfarit,
hvad det vill säga att vara en medlem af dessa råa varelsers
krets, hvilka knappast hafva någon ädlare känsla — om jag således
vore den, som kunde väcka en slumrande, af dig kanske ej
ännu anad kärlek; så kan du vara försäkrad om, att jag, din
lärare, din vän, din bror i kristo, ej skulle bedraga dig, äfven
om vår kärlek skulle mot all förmodan blifva så häftig, att vi ej
med förnuftet skulle kunna stäfja den. Tror du mig inte, Ulla?
— Jo.
— Och säg mig nu uppriktigt, sedan jag nu öfvertygat dig
om, att du inte behöfver frukta något ondt, något svek från min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
