Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 79. Rikedom och fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
885
— Men sådant är ju en omöjlighet.
— Ja. — Han utbetalar sina inkomster till sitt tjänstefolk,
sina arbetare, handlande och fabrikanter af flera slag, hvilka
använda dessa pengar till föda och kläder för sina familjer, så att
i verkligheten samma delning därigenom äger rum, såsom om allt
hade varit honom fråntaget. — Kanhända, om han är en egennyttig
och själfvisk man, han icke bekymrar sig om alla dessa familjers
underhåll; men icke förthy underhåller han dem i verkligheten.
— Naturligtvis. Men det är ej alla, som förstå det.
— Detta är just olyckan. — Skulle samme rike man till
exempel besluta sig för att använda ett tusen riksdaler årligen
till vackra målningar, så blifva ju de målare, hvilka äro sysselsatta
med desamma, lika så väl underhållna, som om man skulle
hafva skänkt dem penningarne och låtit dem sitta lättjefulla.
— Ja, den enda skillnaden är enligt mitt förmenande, att
de nu känna med sig, att de med heder förväfva sitt bröd i stället
för att lefva af barmhärtighet; och hufvudsumman af föda och
kläder i landet blifver därigenom, hvarken större eller mindre i
den ena händelsen än i den andra.
— Men om nu den rike mannen i stället för att utgifva
hela sin inkomst, besparar en stor del däraf, så blifver denna
besparing nästan alltid ett medel till att underhålla ett ännu
större antal idoga och arbetande människor. Ty en man, som
sparar, upplägger nästan aldrig och allra minst nu för tiden guld
och silfver i kistor, såsom fordomdags gjordes; han utlånar sina
pengningar mot säkerhet för att hafva vinst genom räntan däraf.
— Godt och väl, blott han ej procentar.
— Jag talar, om hederliga människor och ej om procentare.
— Det förstår jag, men jag kunde icke underlåta att göra
mitt inlägg.
— Antag, att han, i stället för att årligen använda de tusen
riksdalrarne till målningar, sparade dem. Dessa penningar
upplånas då gärna af bruksägare, köpmän, fabrikanter och farmare
eller andra personer, hvilka i näringsvägen kunna göra sig någon
vinst däraf eller förtjäna mera än den ränta, som de årligen
måste betala för att få använda kapitalet.
Men för att därur kunna uttaga en sådan förtjänst, utbetala
de penningarne till arbetarne, hvilka anskaffa förnödenheter, odla
jorden, hugga och transportera skogsvirke, utföra egna och införa
främmande varor och så vidare, hvarigenom mångfaldiga fördelar
vinnas för landet
— Den saken är lätt att bevisa.
— Fästan således en så mycket större lott synes vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
