Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock i ,allmänhet på att deras förutsägelser voro
så dunkla, att de kunde tydas litet hur som
helst., För det mesta hade de dock mindre tur.
Så berättas, att aströlogerna en gång hade
förutsagt, att det ett visst år skulle ske något, riktigt
märkvärdigt här, på, jordan, men det underbara,
som’hapde, lär ha varit, att det det året föddes
ett. ovanligt stort antal kattor på ett ställe i
Tyskland.
F. W.
JVlaja oeh plorio.
D. Y. G:s söndagsskolas julfest.
Studentföreningen I). Y. G:s söndagsskola i Lund
avslutade höstterminen med en julfest, som firades
onsdagen den 19 dec. på Folkets hus’ stora sal. Omkring
.800 barn deltogo. Först undfägnades barnen med kaffe
och kakor, och sedan gick ridån upp för Topelius’
sago-Apel »Perdita eller den förlorade våren», som
uppför-,des av några bland söndagsskolebarnen själva. De små
kkådespelarna skötte sig oklanderligt och visste alls
’ fate av någon rampfeber. Efter spelels slut drogs en
laVde stora julgranarna fram mitt i salen, och så
dan-det en stund med liv och lust, alla möjliga gamla
rfSBbkar och danser. Så pustade man ett slag, och under
m
tiden vandrade Prins Florio och Maja, vårens flicka,
de två huvudaktörerna i sagospelet, omkring och delade
ut »Solstrålen», och framför dem gick Eko och blåste
fanfarer i sin,trumpet. När det vpr över, spelade frOjrøh
Frida Jacobsson åter upp till dans: »Höga. berg och
djupa dalar» — och när det så småningom började,
kännas i benen, att man hade dansat nog, så
avslutades feSten med att alla de 300 barnen och alla
studenter och studentskor i breda led tågade salen runt under
avsjungande av ungdomsmarschen. Och med en sådan
kraft qch glädje har den näppeligen sjungits förr i D.
Y. G:s söndagsskola.
De bifogade fotografierna äro tagna följande
förmiddag Det ena visar alla de uppträdande i sagospelet, och
på det andra se vi Florio och Maja, prinsen och
blomsterflickan.
Indiska sagor.
För många tusen år sen fanns det långt bort
i Indien en kung, som hette Amarasakti. Han
var visare än alla andra kungar i hela världén,
men hade tre söner, som var dummare än alla
andra barn. Då han nu inte begrep, hur han
skulle bära sig åt för att få dem till att lära
någonting, så kallade han ihop alla sina rådgivare
och frågade, vad de,tyckte han skulle ta sig till.
Ja, rådgivarna revo sig i huvudet och föreslogo alla
möjliga läroböcker, som de små prinsame borde
läsa för att bättra på sitt klena förstånd, men
allesamman böckerna voro alldeles för stora och
besvärliga, tyckte kungen. Då var där till sist en av
rådgivarna, som talade om, att han kände en
gammal vis man, som var berömd vitt omkring
som den allra skickligaste lärare och som nog på
kort tid skulle kunna göra prinsarna förståndiga.
Kungen blev förstås glad och lät strax hämta till
sig den vise, gamle mannen och lovade honom så
mycket guld han ville ha, om han bara kunde
göra prinsarna till förståndigt folk. Den gamle,
som verkligen var! en vis man, svarade: »O
konung, jag säljer inte min visdom för pengar,
om det också vore aldrig så många; men dina
söner vill jag undervisa ändå, och om de inte
inom sex månader överträffa alla andra i
lev-nadsvishet, så må man gärna säga att jag inte
duger till lärare». 1
Och så tog den gamle prinsarne med sig hem.
Men hur tror ni han bar sig åt för att hinna
lära dem så mycket bara på ett halvår? Jo, han
satte ihop en bok, som var full bara av sagor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
