Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juli 1907
SOLSTRÅLEN
SAGOSTUNDSBARNENS TIDNING
Pris 5 öre
Ett gammalt äppelträd.
Det var ett gammalt äppelträd —
en liten knotig gumma
med ögon små och skumma.
Hon hade intet att skyla sig med
i vinterns nätter klara,
den gråa barken bara,
den gamla trasiga lumpen,
sliten, sprucken ock skrumpen.
Hon huttrade ock rös,
Hon hungrade ock frös.
Och trädgårdsmästarn sa som så:
»Din stackare, du får väl stå
tili vårn, men sen får du åka.»
— Bra bra, skrek hagens kråka.
Och solen sken ock det vart vår,
den kom med vackert väder
ock nya gröna kläder
åt frusna träd, åt fattiga snår.
Ock gumman fick en klänning
med varm ock jusgrön ränning
beströdd med blommor skära
så många hon kunde bära.
Hon såg mot marken blyg
men stod ock log i smyg.
Och trädgårdsmästarn sa så här:
»Ditt gamla sjåp, så fin du är
du får väl stå till hösten.»
— Prat prat, lät kråkkraksrösten.
Ock hösten kom, ock naken ock tom
stod hägg ock björk ock fläder
i nattens kalla väder
som blåste bort båd blad och blom.
Men gumman röd om kinden
stod glad ock lugn i vinden —
nu var ej tid att blunda,
väl hundra frukter runda
Hori bar på knotig arm
ock vid sin skrumpna barm.
Ock trädgårdsmästarn sa: »Nej men —
ditt gamla skräp, får du ungar än!
stå kvar då igen till våren.»
— Kräk kräk ! skrek kråkan ur snåren.
J^arl-Tzrik Torsslund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
