Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagan om persevs.
En konung i Argos hette Akrisius. Han var
en hård man, och mycket fruktade han döden.
En dotter .hade han vid namn Danae. Genom
en gudomlig förutsägelse hade Akrisius fått veta,
att Danaes son en dag skulle beröva honom livet.
Men detta skulle ej ske, menade Akrisius. Han
ville själv förhindra Danae att gifta sig. Alltså
inspärrade han henne i ett kopparfängelse, satte
vakt vid dess portar och trodde sig nu vara säker
om att han aldrig skulle få någon dotterson.
Men Zevs, som kände medlidande med den
olyckliga prinsessan, vilken av sin egen fader
var dömd att försmäkta i fängelse, mutade vakten
med guld — »förvandlade sig till ett guldrägn»,
som sagan säger —, befriade henne ur fängelset
och tog henne till maka.
Snart fingo Zevs och Danae en son, och de
gåvo honom namnet Persevs.
När Akriäius fick veta, att Danae var befriad
och även hade fått en son, blev han så förfärad,
att han, för att rädda, sitt eget liv, beslöt att
förgöra både dottern och hennes barn.
Han befallde därför, att Danae och Persevs
skulle läggas i en öppen kista, vilken sedan
skulle kastas ut i det stormande havet.
Allt skedde så, som den grymme Akrisius hade
befallt, och Akrisius trodde nu åler, att han
hade hindrat gudarnes förutsägelse att gå i
fullbordan.
Men även denna gång kom Zevs till de
olyckligas räddning. Då Kistan var utsatt i vattnet,
bjöd han havets vågor att upphöra med sitt
svallande och lät en stilla vind föra moder och barn
till en grönskande ö.
På denna ö härskade en konung, som hette
Polydiktes. För honom berätlade Danae sitt
sorgliga öde. och bad honom om skydd för sig
och sitt barn.
Polydiktes svarade, att han ansåg det för en
ära att få mottaga Zevs’ ädla maka. Han bjöd
henne att stanna i t-in borg och lovade alt själv
uppfostra hennes son.
Polydiktes ångrade dock snart, att han tagit
Persevs under sitt beskydd, ty då han såg, huru
hastigt den unge gudasonen växte upp till en
skön, djärv och kraftfull yngling, började han
frukta, att hans makt kunde bliva för stor. Så
snart Persevs var fullväxt, beslöt därför
Polydiktes att undanröja honom genom att giva honom
något uppdrag, som satte hans liv i fara.
I fjärran västern, där solen gick. ned, hade
trenne förskräckliga vidunder kallade Qorgonerna,
sitt tillhåll. Dessa voro så rysliga, att var och
en, som kom i deras närhet, vid åsynen av dem
förvandlades till sten. Deras kroppar voro
bé-täckta med drakfjäll, de hade stora huggtänder
likt vildsvinen; i stället för händer hade de
klor av koppar, och i stället för hår hade de
kring sina huvud slingrande huggormar.
Blott den yngsta av dessa förskräckliga systrar,
Medusa, var sårbar, de tvänne andra kunde intet
vapen döda. Men om det lyckades någon att
avhugga Medusas huvud, så hade denne på
samma gång befriat världen från de tvänne andra,
ty allteftersom hennes kropp kallnade, skulle
även systrarnas kroppar stelna i döden.
Allt detta berättade Polydiktes för sin djärve
fosterson och uppmanade honom därefter på det
ivrigaste att draga till Gorgonernas land, avhugga
Medusas huvud samt föra detta med sig Eom ett
segertecken.
Den ärelystne gudasonen mottog med glatt
mod deDna uppmaning. Men innan han begav
sig av, bad han Olympens gudar om råd och
hjälp. Och gudarne lovade att giva honom
tjänliga redskap att använda vid utförandet av sitt
hjältedåd.
Hades lovade honom en hjälm, som skulle
göra honom osynlig. Hermes lovade honom
bevingade skor, en väska och en diamantskära, och
Pallas Atena lovade honom en spegelblänk sköld.
Men alla dessa ting skulle han själv hämta hos
de nymfer, som hade dem i förvar.
Viss om seger anträdde Persevs den farliga
färden.
Först måste han vandra genom det land, som
tillhörde Gorgonernas systrar, Greerna, tre gamla
gråhåriga häxor, som tillsammans ägde blott ett
öga och en tand. Dessa nödvändiga verktyg,
nämligen ögat och tanden, använde de alla tre,
allteftersom de behövdes.
Greerna visste, var de nymfer bodde, vilka
förvarade Persevs’ gudagåvor, och han bad dem
visa honom vägen dit.
Men Greerna vägrade att göra honom denna
tjänst.
Persevs fråntog dem då ögat och tanden.
Häröver blevo Greerna så ursinniga, att de skriade
högt och svuro att hämnas på Persevs för den
oersättliga skada han vållat dem.
Persevs lovade dem nu att giva ögat och
tanden tillbaka, om de blott ville visa honom
vägen till nymferna. Och på detta villkor läto de
äntligen övertala sig att uppfylla Persevs’
begäran.
Allt gick sedan lyckligt för Persevs.
Av nymferna mottog han allt vad, gudarne
hade lovat honom, och med hjälp av de
bevingade skorna kom han sedan lätt fram till
Gorgonernas land,
Persevs, som ju visste, att var och en, som
såg på Gorgonerna, genast blev förvandlad till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
