Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, det är en $tor orättvisa att många,
som arbeta bela liyet igenom, leva i nöd
och elände, meda,n andra, även om de
ingenting göra, förfoga över alla möjliga
lyckans håvor.
Elddonet.
En soldat kom marscherande framåt -landsvägen:
ett, tu! ett, tu 1 Han hade sin ränsel på ryggen
och en sabel vid sidan, ty han hade varit ute i
kriget; och nu skulle han hem. Så mötte han på
landsvägen en gamnial häxa; hon var så stygg
och ful, hennes underläpp hängde ända ned på
bröstet på henne. Hqn sade:
— God afton, soldat I En sådan vacker sabel
och stor ränsel du har I Du är mig en äkta
soldat! Nu skall du få så mycket pängar du
vill ha.
— Tack skall dti’<ha, din gamla häxa! sade
soldaten.
— Ser du det här stora trädet? sade häxan
och pekade på ett träd, som stod bredvid dem.
Det är alldeles ihåligt inuti. Där skall du klättra
upp i toppen, så får du se ett hål, som du kan
släppa dig ned igenom och på det sättet komma
djupt ned i trädet. Jag skall binda ett tåg om
livet på dig, så att jag kän hissa upp dig igen,
när du ropar på mig.
— Vad skall jag göra nere i trädet? frågade
soldaten.
— Hämta pängar, sade häxan. Du skall veta
att när du kommer ned på bottnen av trädet,
så befinner du dig i en stor gång; den är
alldeles ljus, ty där brinna flera hundra lampor.
Så ser du tre dörrar, dem kan du låsa upp,
nycklarna sitta uti. Går du in i den första
kammaren, så ser du mitt på golvet en stor kista;
ovanpå denna sitter en hund; har ett par ögon så
stora som ett par tekoppar, men det skall du
inte bry dig om. Jag ger dig mitt blårutiga
förkläde, det kan du breda ut på golvet; gå
därefter raskt fram och tag hunden, sätt honom
på mitt förkläde, lås upp kistan och tag så många
slantar du vill. De äro allesammans av koppar.
Men vill du hellre ha silver, så skall du gå in
i rummet bredvid; där sitter en hund, som har
ett par ögon så stora som ett kvarnhjul; men
det‘ skall du inte bry dig om; sätt honom på
mitt förkläde och tag du av pängarna. Vill du
däremot ha guld, så kan du också få det, och
det så mycket du vill bära, om du går in i den
tredje kammaren. Men hunden, som här sitter
på pänningkistan, har två ögon, vart och ett så
stort som »Rundetårn». * Det är en hund, som
förslår, må du trol Men det skall du inte bry
dig om; sätt honom bara på mitt förkläde; så
gör han dig ingenting, och tag du ur kistan så
mycket guld du vill.
— Det var inte så dumt, sade soldaten. Men
vad skall jag giva dig din gamla häxa? Ty något
vill du väl ha med kan jag tänka.
— Nej, sade häxan, inte ett enda öre vill jag
ha. Du skall bara ta med dig åt mig ett gammalt
elddon, som min farmor glömde, då hon sist var
där nere.
—- Nå, så låt mig få tåget om livet då! sade
soldaten.
— Här är det, sade häxan, och här är mitt
blårutiga förkläde.
Så klättrade soldaten upp i trädet, släppte
ned sig genom hålet och stod nu, såsom häxan
hade sagt, nere i den stora gången, där de många
hundra lamporna brunno.
Nu låste han upp den första dörren. Hu! där
satt hunden med ögon stora som tekoppar och
glodde på honom.
— Du är nöig just en hygglig pojke, sade
soldaten, satte honom på häxans förkläde och tog
så många kopparslantar, som han kunde rymma
i sin ficka, låste därefter igen kistan, satte hunden
Upp igen och gick in i det andra rummet. Usbh!
där satt hunden med ögon stora som ett
kvarnhjul.
— Du borde inte se så mycket på mig, sade
soldaten; du kunde få ont i ögonen.
Och så satte han hunden på häxans förkläde;
men då han såg de många silverslantarna i kistan,
kastade han bort alla kopparslantar han hade
och fyllde fickan och sin ränsel med bara silvret.
Nu gick han in i den tredje kammaren. — Nej,
det var för styggt! Hunden där inne hade
verkligen två ögon stora som »Rundetårn», och de
rullade omkring i huvudet som hjul.
— God aftoni sade soldaten och tog åt mössan,
ty en sådan hund hade han aldrig förr sett.
Men då han sett litet på hoDom, tänkte han att
nu kunde >det vara nog, lyfte honom så ned på
golvet och öppnade kistan. Nej, bevare oss, så
mycket guld där var! Han kunde för det köpa
hela Köpenhamn, bakelsemadamernas
peppar-kaksgrisar och alla världens tennsoldater, piskor
och gunghästar. Jo, där fanns minsann pängar!
— Nu kastade soldaten bort alla silverslantarna,
med vilka han hade fyllt sina fickor och sin ränsel,
och tog guld i stället; ja, alla fickorna, ränseln,
mössan’ och stövlarna blevo fulla, så att han
knappast kunde gå. Nu hade han pängar! Hun-
* Tornet till Trinitatiskyrkan i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
