Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sirningar, ty jag bar aldrig sett något dylikt,
man finner sällan sådant till och med i en
konstälskares samlingar.»
»Det gläder mig» inföll han, »att sådant
arbete kan behaga Er. Invändigt är porten likväl
ännu vackrare; stig in, om det roar Er att se.»
Jag var ej just så nöjd med inbjudan.
Portvaktarens egendomliga utseende, avskildheten,
och så låg det något i luften, som jag ej kunde
förklara, men som beklämde mig, Jag dröjde
därför, under förevändning att längre betrakta
utsidan, och såg allt emellanåt förstulet in i
trädgården på andra sidan; ty en trädgård var
det, som låg där. Strax bakom porten såg jag en
skuggig plats; gamla lindar, stående på
regelbundna avstånd från varandra, täckte den
fullständigt med sina djupt in i varandra gripande
grenar, så att det största sällskap, skulle kunnat
finna vederkvickelse där under dagens hetta.
Redan stod jag på tröskeln och gubben sökte på
allt sätt locka mig vidare. Egentligen gjorde jag
knappast motstånd, ty jag hade, hört, att en
prins eller en sultan aldrig i dylika fall får fråga,
om fara är för handen. Hade jag ’ej min värja
vid sidan, och skulle det väl bliva mig svårt att
reda mig med gubben, om han sökte visa sig
fientlig ?
Alltså trädde jag lugnt in; portvakten tryckte
till dörren, som föll så tyst igen att jag knappt
märkte något. Nu visade han mig invändigt
an-bragta, verkligen riktigt konstrika arbeten,
förklarade dem för mig och visade mig på allt
sätt stor välvilja. ,
Ännu mera lugnad härigenom, lät jag föra
mig till murens olika lövsalar och fann
åtskilligt att se och beundra. Nischer med musslor,
koraller och glänsande metallmalmer, göto ur
tritonmunnar vatten i ett stort marmorbäcken,
däremellan voro fågelhus anbringade och andra
burar, vari ekorrar hoppade omkring, marsvin
sprungo fram och tillbaka, och allehanda små
varelser syntes. Fåglarna skreko och sjöngo emot
oss, då vi kommo: stararna i synnerhet pratade
galenskaper; en skrek; Paris, Paris och en annan
Narciss, Narciss så tydligt, som blott en
skolgosse skulle kunna säga det. Gubben tittade
allvarligt på mig, då fåglarna skreko detta, men
jag låtsade ej, som om jag märkt något och hade
verkligen heller ej tid att giva akt på honom,
ty jag hade just lagt märke till, att vi gingo
runt och att det beskuggade rummet egentligen
var en cirkel, som omslöt en annan av större
betydenhet. Vi hade verkligen åter hunnit bort
till den lilla porten och det såg ut som om
gubben hade lust att släppa ut mig, men mina
blickar förblevo riktade på ett guldglänsande
galler, vilket syntes omgärda mijten av denna
underbara trädgård, och som jag skulle haft
tillräckligt tillfälle att se under promenaden, om
gubben ej varit slug nog att ständigt rikta min
uppmärksamhet åt motsatt håll. Då han nu
styrde rakt på den lilla porten, sade jag till
honom med en bugning;
»Ni har varit så ytterst vänlig mot mig, att
jäg vågar framställa en bön till, innan jag skiljs
från Er. Kan jag få se litet närmare det gyllene
galler, som synes befinna sig i trädgårdens inre?»
»Mycket gärna 1» svarade gubben. »Men då
måste Ni underkasta Er några betingelser.»
»Vari bestå de?» frågade jag hastigt.
»Ni måste lämna Er hatt och Er värja här
och får ej lämna min hand under tiden, jag
ledsagar Er.»
»Hjärtans gärna I» svarade jag och lade hatt
och värja på första bästa stenbänk. Och genast
grep han med sin högra hand min vänstra och
förde mig något hastigt rakt fram. Då vi kommo
till gallret, övergick min beundran till förvåning:
Något sådant hade jag aldrig sett. På en hög
sockel av marmor stodo otaliga spjut och
hillebarder ordnade bredvid varandra och voro
förenade med varandra vid sin övre sida, som var
sällsamt utsirad, och alla stodo de i en vid
cirkel. Jag tittade mellan dem och såg ett sakta
rinnande vatten, som på båda kanterna var
om-hägnat med marmor och som i sitt klara djup
visade fram ett stort antal guld- och silverfiskar,
som än sakta, än hastigt, än en och en, än i
rader rörde sig fram och tillbaka.
Men nu skulle jag också gärna velat titta
över kanalen för att få reda på, vad som befann
sig i hjärtat av trädgården. Men till min stora
sorg fann jag, att på den lilla ön ett likadant
galler var anbragt och på ett så konstnärligt
sätt att till varje dess öppning, svarade ett spjut
eller en hillebard i det första gallret, så att det
var omöjligt att se in, hur man än Btällde sig.
Dessutom hindrade den gamle mig, som höll
mig så fast, att jag ej kunde röra mig fritt.
Min nyfikenhet hade emellertid vuxit, efter allt
vad jag hört och sett, och till slut tog jag mod
till mig och frågade om man ej kunde komma
över till ön.
»Varför ejl» svarade den gamle. »Men blott
på nya villkor I»
Då jag frågade efter dessa meddelade han
mig, att jag måste helt kläda om mig. Det var
jag rätt nöjd med och gubben förde mig tillbaka
till muren till ett litet vackert rum, där
väggarna voro fullhängda med mångahanda kläder,
som alla syntes likna orientaliska dräkter. Jag
var hastigt omklädd; han drog över mitt pudrade
hår ett nät, sedan han till min förvåning
grundligt borstat mitt huvud. Nu såg jag mig i en
spegel och fann mig i min maskeraddräkt rätt
trevlig, och tyckte bättre om mig i denna
utstyrsel än i mina styva söndagskläder. Jag gjorde
några hopp och danssteg, som jag sett dansarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
